recension: spiderman 3

film av: sam raimi

det här är den tredje filmen i installationen om halvnörden peter parker som blir biten av en radioaktiv spindel och därefter blir spiderman med en del besynnerliga superkrafter.
och vi vet ju vad som ofta händer när man gör uppföljare på uppföljare. det är sällan helt bra. så även i det här fallet.
denna tredje film i vilken peter parker slåss mot ovanligt många bovar och en svart kletig gegga som får honom själv att bli lite lätt ond är fullspäckad med action och skurkar och händelser som aldrig blir riktigt utvecklade. men det är klart, balansgången superhjälte - privatliv - kärlek - berömmelse är svår att bemästra, vilket raimi visar mer än tydligt med det ytterst mediokra manuset till filmen. och det är filmens absolut största svaghet, just manuset. det känns lite som att mr raimi & co har suttit och rökt på och bara spånat in alla skurkar och häftiga scener och specialeffekter de ska ha i filmen, som hade en groteskt stor budget och som faktiskt är den dyraste som gjorts än så länge, och inte brytt sig om handling och karaktärerna. trots sina nästan två och en halv timme så känns den full av logiska luckor och oengagerande utvecklingar. synd, med tanke på att de två första filmerna lyckades bli smärre mästerverk i genren.
nästa problem spidermanfilmerna tampas med är kirsten dunst som är en ytterst vämjelig skådespelerska. ingen i ensemblen lär vinna en oscar för bästa roll-nånting, men kiki d tar priset (ja, jag ogillar henne skarpt). det blir ju dessutom ett problem när spidey i slutscenerna ska rädda flickan, som självklart råkat illa ut, och jag sitter och nästan hoppas på att hon ska dö så vi slipper henne i en eventuell fyra. hemskt, jag vet, men så är det.
sedan har vi tiden. härregud, varför ska hollywood bara producera filmer som är runt två och en halv timme? är det för att man filmat och har så mycket film som var så dyr att göra att man vill få ut så mycket som möjligt. eller tror man att folk ska få mer valuta för pengarna? problemet är att en för lång film i det här sammanhanget blir seg och trist och oengagerande.

slutligen då. visst ska man se spiderman om man gillade de två föregående och gillar superhjälteaction. dock bör man sänka förväntningarna på en smart film, som de två tidigare.

betyg: 5 svarta dräkter av 10