filmrecension: på smällen

film av: judd apatow

allisons karriär går verkligen åt rätt håll. hon jobbar på den populära tv-kanalen e! och har precis blivit befordrad till att jobba framför kameran.

tillsammans med sin storasyster ger hon sig ut för att fira och under kvällen träffar hon ben, som hon osannolikt nog, tar med sig hem.

ungefär åtta veckor senare blir hon varse att ben tydligen inte var så noga med kondomen under deras one-night-stand eftersom hon blivit, på smällen...

jag visste att på smällen blivit både hyllad av kritikerna och en succé bland publiken i usa, och efter att ha blivit otroligt överraskad av apatows 40-year old virgin så var jag rätt nyfiken på den. men när jag fick reda på att på smällen var just över två timmar lång blev jag en smula skeptisk. hur kan man göra en sån här film som är så lång? tack och lov så blev jag glatt överraskad. apatow har lyckats hålla sig på rätt sida om vad vi kan kalla för 'amerikansk pubertal ungdomskomedi' och gjort en underhållande, intressant och på sätt och vis angelägen historia. eller flera historier faktiskt. dels får vi följa allison och ben under deras graviditetsresa och förhållande-vara-eller-icke-vara, och dels har vi allisons syster debbie som kämpar med sitt äktenskap. samtidigt handlar det inte bara om relationer utan om en egen, inre resa som påverkas av, eller kanske triggas av, yttre faktorer. frågeställningar som, 'måste man ändra på sig för att man startar en tvåsamhet' och 'är att tiga samma sak som att ljuga' blandas upp med utopiska tankar som 'ska man inte älska någon precis som de är, utan att försöka ändra på dem?' skapar en ganska intressant förvecklingssoppa som inte ger oss en massa moraliska pekpinnar. jag tycker nämligen att man, olikt vad vissa recensenter tyckt, inte har en kvinnoförnedrande och gammalmodig syn på att skaffa barn och huruvida man skall hålla ihop för barnens skull. nej, jag tycker mer att det handlar om att våga finna lyckan där man inte tror att man skulle göra det. att faktiskt våga gå utanför sina egna normer och sin egen trygghetszon och att våga kämpa för något som faktiskt kanske är värt att kämpa för. på samma gång tycker jag att den på ett bra och illustrativt sätt faktiskt lyckas förklara skillnaden på män och kvinnors syn på en relation och deras kanske något olika behov i en relation. grymt intressant. faktiskt. skådespelarna är rent ut sagt fantastiska. jag är hopplöst förälskad i seth rogen och det visar på nåt sätt att hela konceptet med halvt misslyckad slusk har lyckats. katherine heigl är grym som allison och leslie mann och paul rudd är underbara som hennes syster och dennes make.

apatow har lekt mycket med birollerna och gett dem en hel del utrymme och roliga kommentarer. min favoritkaraktär står och väger mellan allisons chef/kollega jill, som är den mest subtila bitch vi haft äran att se på länge och bens roommates flickvän jodi, som förmodligen har den bästa kommentaren i hela filmen med sin 'do you wanna trade boyfriends? no, i'm just kidding... sort of...'det skrattas en hel del, även om det lite snyggt är varvat med en del allvar och jag älskar alla samtida kopplingar som görs till höger och vänster. det märks att apatow håller sig uppdaterad med vad som händer. och petes (allisons systers man) liknelse mellan det heliga äktenskapet och 'alla älskar raymond' kommer, förhoppningsvis, gå till historien, även om det bara var jag som skrattade i hela biosalongen då...

betyg: 8 krulliga bäbisar av 10