recension: black sheep

film av: jonathan king

en farmare på nya zealand försöker genom genmanipulering och tvivelaktiga experiment få fram det perfekta fåret. men något går fel... fruktansvärt fel...

ja alltså, helt allvarligt, hur seriöst kan man ta en film som handlar om fårr som attackerar och äter människor? precis, inte alls. och det är nog precis den inställningen man ska ha när man ser black sheep. för det är inte direkt någon läskig film vi blir serverade, utan en smått hysterisk komedi.det som slår mig är hur slående lik gamla hederliga skräckfilmer från förr. det är en hel del influenser från gamla monsterfilmer och andra mysiga filmer som fredagen den trettonde. en annan sak som flera gamla skräckfilmsfanatiker hyllat filmen för är att black sheep inte innehåller en massa dataanimerade specialeffekter utan mer mekaniska sådana och det kan vi tacka välkända weta workshop för. (weta var den specialeffektstudio som låg bakom i princip all rekvisita och alla effekter i sagan om ringentrilogin.) och visst är det klart att mitt gamla skräckfilmshjärta klappar lite snabbare för denna fina teknik. och till hela konceptet att göra en skräckis där ulliga, mysiga, i vanliga fall helt ofarliga djur blir helt galna och en fara för människor. det är kul, det är smart och det är gjort med både en bra budget och framför allt med hjärta. det känns uppriktigt och ärligt, och det är kul. otroligt kul till och med...

betyg: 6 svarta får av 10