recension: rolling stones

rolling stones @ ullevi 4 august 2007

efter mycket om och men så kommer alltså de gamla rockgubbarna till göteborg för att inta ullevi. jag undar ju lite hur det kommer att bli med tanke på att de ställde in förra sommaren och ryktena om keith richards snudd på urusla prestationer på spelningar bara några dagar innan den ikväll...
det är i alla fall ett imponerande scenbygge som slår emot mig. scenen är hög och bred och med uppbygda ramper som inte osökt för tankarna till två parkeringsdäck.
det känns som att det råder en rätt festlig och upplupen stämning på ullevi. vi hittar plats väldigt långt fram, faktiskt alldeles vid kravallstaketet fast på vänstra sidan, en bit från mitten. men vi bestämmer oss för att vi kommer att se bra och vi stannar.

ett förband som spelar reggae börjar spela efter ett tag. de håller på lite för länge. inte för att de var dåliga men det blev lite mycket. nåja. mer väntan...

och tillslut så brakar det loss. scenen fylls med rök, musiken börjar dåna och vips så är bandet på scen. mäktigt. och så serveras vi hit på hit. och det rockar kan jag lova. rejält. bandet har tagit hjälp av en hyfsat spektakulär ljusshow som blåser liv i det imponerande scenbygget.
och trots att bandet är just ett band och att alla har bidragit med både musikalitet som fördigheter (och lite spex och sånt nu) så råder det inget tvivel om att mick jagger är den som drar det tyngsta och som står för den mesta underhållningen. och det är faktiskt en fröjd att se honom uppträda. trots sin ålder och trots att han sjungit vissa av låtarna i över 40 år så gör han det fortfarande med en inlevelse, en övertygelse och med en närvoro som sopar mattan med de flesta. faktiskt. han har ständigt en glimt i ögat närvarande och man ser att han älskar att göra det han gör. och han får publiken med sig. att gubbarna verkar lite blariga är väl... nåt vi kan leva med... vaffan, de är ju rocklegender... =)
så ja, det är sannerligen an riktigt grym konsert med mycket rock, pyroteknik och ljuseffekter, välkända, grymma låtar och tja... ni fattar...

det bästa ikväll; vädret och det mesta faktiskt. men några höjdpunkter är när keith får ovationer av publiken vid bandpresentationer och sen sjunger två låtar för oss. när bandet står på en del av scenen som sen åker ut i publikhavet som på en rörlig ö. grymt häftigt. och så klart; paint it black och sympathy for the devil. helt galet bra låtar...

det sämsta; att det faktiskt är rätt mycket fylla. galet dyra biljetter.

men jag är nöjd, för det var sannerligen en upplevelse...

betyg: 8 rockrökare av 10 (faktiskt)