changes...

jobb jobb jobb.

folk som känner mig brukar säga att i min värld är allt bara svart eller vitt. inga gråskalor här inte. det är på eller av. fantastiskt eller fruktansvärt. jag kan leva med det. oftast.
men när tillfällen som det här uppkommit så blir det faktiskt rätt jobbigt. jag menar. jag verkligen avskyr annika norlins inkarnationer. jag har spytt litervis med galla över hello saferide och den groteskt dåliga musikstil hon står för. och säkert sen. ha ha. fy fan, nu ska hon börja sjunga på svenska också. nä jag betackar mig. tack så mycket.
tills jag en dag råkar höra en lugn och stillsamt elektronisk melankoliballad med två för mig okända sångare. på p3. hördet inte vilka det var. hem, kolla upp spellistorna bara för att inse att det hemska faktiskt skett. tro på fan att det var låten 'det kommer bara leda till nåt ont' med säkert och 'han från lakso'. det är ju bara att kasta in handduken och kapitulera för jag är helt såld på den här låten.

så det kanske har varit ett förändringarnas år i år? jag har ju till och med gått och blivit kent-fantast på gamla dar. hade inte hänt för ett par år sen. så, jag kanske har ett uns av gråskala i mig? eller så håller jag kanske bara på att bli vuxen...?