remodelling...

jaaa... det är dags att göra om lite tycker jag.
har varit på gång länge men inte kommit mig för det men blev himla inspirerad av den gode oswald och hans nya popcornkoncept. mitt lyft blir nog inte lika avancerat, även om det för all del skulle behövas, men ändå. det är alltid kul att göra om... tot snart...

the list: week 35

1. grey's anatomy
till slut började jag titta. och förstå storheten i denna fantastiska serie. spännande, snyggt, välgjort och helt sjukt bra. ett måste för alla, helt enkelt...

2. morsans saltgurka
allvarligt talat var det länge sen jag smakade en så god saltgurka. precis så salt o god som den ska vara... sjukt gott!

3. sommarparty i onsala
säg mat och jag kommer. säg god dryck och jag är helsåld. blanda med trevligt och roligt sällskap och succén är total. en mycket lyckad kväll. tack så mycket.

4. sony ericsson k880i
världens bästa och finaste telefon. absolut!

5. sensommar/höst
jag älskar den här årstiden. när sommaren gör sitt allra yttersta för att hålla sig kvar men de svala vindarna dränker solens strålar och det pustar friskt men är ändå blå himmel och sol, som ibland vår stå ut med att ge vika för tunga, gråa moln som tornar upp sig över oss och formligen häller ur sig vatten. och rusket. och när sommarens gröna färg ersätts av höstens massiva fyrverkeri av nyanser och kulörer. och när luften känns frisk och hög och när man FÅR kura ihop sig i soffan framför sin favoritfilm/serie... ja, det gillar jag... massor...

6. mord och inga visor
angela lansbury är bäst. som jessica fletcher. dyrkan.

7. ommöblering
att ändra om och fixa till hemma är alltid skoj. när det dessutom blir bra är det ju ännu bättre...

8. tjärtabletter
äkta finska (finns det andra??) leijona terva är bland det bästa jag vet. gott, godare, gottast typ...

9. träning
det är så skönt att (äntligen, typ) ha kommit igång med lite träning igen. inte en dag för sent. men aj aj, vad ont... =(

10. canon power shot s5
ja, jag älskar fortfarande min kamera...

---

-1. 28 weeks later
alltså jag älskar skräckfilmer (eller vad det är nu var) med dumma, rent av korkade historier, men jag har otroligt svårt för när en film ska försöka verka smart för att sen bli urdum. fattar ni. tänk hostel och hostel 2 så fattar ni. det här håller inte alls. det är bara... för dumt. och skakiga musikvideokameror med hackigt fotografi var väl ute redan i slutet på 90-talet eller hur var det...? trots litervis med blod så blir den här filmen en besvikelse...

-2. trött
gud vad jag ska sova på min semester... ha ha ha.

-3. att inte få tummen ur
jag har massor av trevliga små idéer. om jag bara kunde förverkliga dem nån jä**a gång...

mc junkie...

japp. jag är fullkomligt beroende och uppslukad av dena otroligt fenomenala tv-serie. otroligt bra, enastående engagerade och bara helt grymt. det tog sin lilla tid, men nu kan jag alltså inte värja mig. skulle kunna sitta och non-stop-titta om jag bara kunde... finns ju risk för en sjukskrivning, ha ha ha... det bästa är att A har blivit lika fast som jag så vi sitter fast tillsammans i detta beroende... nä... nu får jag nog ta och... titta på ett avsnitt till...

trött

extremt trött. har sovit grymt dåligt de senaste nätterna. konstigt att det nästan är så att man sover sämre ju tröttare man är. det känns nu kan jag meddela. siktar på en god natts sömn. får se om det blir så.

tror för övrigt att min stackars lilla kropp kommer vara rätt arg på mig imorgon... var och tränade idag. för första gången på ett år typ. tog nog i lite för mycket så det lär vara aj aj imorgon. för att inte tala om på torsdag... men det är då det. och då är det ju nästan helg så då går det väl att leva med ändå.

nä. this is me, signing off.
natti natti.

bättre sent än aldrig...

mm... så brukar jag tänka i alla fall... inte för att jag har svårt att passa tider, nä, det här rör nåt helt annat... har nog nämligen lyckats fastna i, äh, äntligen sett säsong ett av grey's anatomy och ja, jag måste säga att jag faktiskt förstår den seriens storhet. verkligen. otroligt snyggt, berörande och smart. japp, vi höll på att sjukskriva oss imorgon och fortsätta titta på säsong två fram till minst 03.00 inatt, men vaffan... jag säger såhär i alla fall; jag vet vad vi kommer att göra några kvällar framöver, ha ha ha... och ja, det känns jävligt bra!

filmrecension: på smällen

film av: judd apatow

allisons karriär går verkligen åt rätt håll. hon jobbar på den populära tv-kanalen e! och har precis blivit befordrad till att jobba framför kameran.

tillsammans med sin storasyster ger hon sig ut för att fira och under kvällen träffar hon ben, som hon osannolikt nog, tar med sig hem.

ungefär åtta veckor senare blir hon varse att ben tydligen inte var så noga med kondomen under deras one-night-stand eftersom hon blivit, på smällen...

jag visste att på smällen blivit både hyllad av kritikerna och en succé bland publiken i usa, och efter att ha blivit otroligt överraskad av apatows 40-year old virgin så var jag rätt nyfiken på den. men när jag fick reda på att på smällen var just över två timmar lång blev jag en smula skeptisk. hur kan man göra en sån här film som är så lång? tack och lov så blev jag glatt överraskad. apatow har lyckats hålla sig på rätt sida om vad vi kan kalla för 'amerikansk pubertal ungdomskomedi' och gjort en underhållande, intressant och på sätt och vis angelägen historia. eller flera historier faktiskt. dels får vi följa allison och ben under deras graviditetsresa och förhållande-vara-eller-icke-vara, och dels har vi allisons syster debbie som kämpar med sitt äktenskap. samtidigt handlar det inte bara om relationer utan om en egen, inre resa som påverkas av, eller kanske triggas av, yttre faktorer. frågeställningar som, 'måste man ändra på sig för att man startar en tvåsamhet' och 'är att tiga samma sak som att ljuga' blandas upp med utopiska tankar som 'ska man inte älska någon precis som de är, utan att försöka ändra på dem?' skapar en ganska intressant förvecklingssoppa som inte ger oss en massa moraliska pekpinnar. jag tycker nämligen att man, olikt vad vissa recensenter tyckt, inte har en kvinnoförnedrande och gammalmodig syn på att skaffa barn och huruvida man skall hålla ihop för barnens skull. nej, jag tycker mer att det handlar om att våga finna lyckan där man inte tror att man skulle göra det. att faktiskt våga gå utanför sina egna normer och sin egen trygghetszon och att våga kämpa för något som faktiskt kanske är värt att kämpa för. på samma gång tycker jag att den på ett bra och illustrativt sätt faktiskt lyckas förklara skillnaden på män och kvinnors syn på en relation och deras kanske något olika behov i en relation. grymt intressant. faktiskt. skådespelarna är rent ut sagt fantastiska. jag är hopplöst förälskad i seth rogen och det visar på nåt sätt att hela konceptet med halvt misslyckad slusk har lyckats. katherine heigl är grym som allison och leslie mann och paul rudd är underbara som hennes syster och dennes make.

apatow har lekt mycket med birollerna och gett dem en hel del utrymme och roliga kommentarer. min favoritkaraktär står och väger mellan allisons chef/kollega jill, som är den mest subtila bitch vi haft äran att se på länge och bens roommates flickvän jodi, som förmodligen har den bästa kommentaren i hela filmen med sin 'do you wanna trade boyfriends? no, i'm just kidding... sort of...'det skrattas en hel del, även om det lite snyggt är varvat med en del allvar och jag älskar alla samtida kopplingar som görs till höger och vänster. det märks att apatow håller sig uppdaterad med vad som händer. och petes (allisons systers man) liknelse mellan det heliga äktenskapet och 'alla älskar raymond' kommer, förhoppningsvis, gå till historien, även om det bara var jag som skrattade i hela biosalongen då...

betyg: 8 krulliga bäbisar av 10

recension: black sheep

film av: jonathan king

en farmare på nya zealand försöker genom genmanipulering och tvivelaktiga experiment få fram det perfekta fåret. men något går fel... fruktansvärt fel...

ja alltså, helt allvarligt, hur seriöst kan man ta en film som handlar om fårr som attackerar och äter människor? precis, inte alls. och det är nog precis den inställningen man ska ha när man ser black sheep. för det är inte direkt någon läskig film vi blir serverade, utan en smått hysterisk komedi.det som slår mig är hur slående lik gamla hederliga skräckfilmer från förr. det är en hel del influenser från gamla monsterfilmer och andra mysiga filmer som fredagen den trettonde. en annan sak som flera gamla skräckfilmsfanatiker hyllat filmen för är att black sheep inte innehåller en massa dataanimerade specialeffekter utan mer mekaniska sådana och det kan vi tacka välkända weta workshop för. (weta var den specialeffektstudio som låg bakom i princip all rekvisita och alla effekter i sagan om ringentrilogin.) och visst är det klart att mitt gamla skräckfilmshjärta klappar lite snabbare för denna fina teknik. och till hela konceptet att göra en skräckis där ulliga, mysiga, i vanliga fall helt ofarliga djur blir helt galna och en fara för människor. det är kul, det är smart och det är gjort med både en bra budget och framför allt med hjärta. det känns uppriktigt och ärligt, och det är kul. otroligt kul till och med...

betyg: 6 svarta får av 10

go goldfrapp

en riktigt bra sak är mejlet från goldfrapp där de berättar att de är i sin studio i västra england och spelar in nytt material. jääääääeeej!!! lycka i kvadrat liksom... de kommer att släppa ifrån sig nya låtar i slutet av året. jag kan knappt vänta, jag lovar. och om ni inte kan det heller så ska ni gå in på goldfrapp.com, skruva upp volymen en smula och vänta så kommer det en mysig liten öronsmekande överraskning...

look at the sky...

triss i franska... or...

jag hade (har) en grov fetish för fransk musik. den började nångång på det glada 80-talet och har satt i sig sen dess... här kommer i alla fall två stora gamla favvolåtar. först ut, jag ger er elsa;



en annan favvofransyska från den här tiden var självklart vanessa paradis (jag verkligen älskar hennes dans i den här videon och undrar fortfarande vad hon hade för komp på när den spelades in, ha ha ha);



vi avslutar för den här gången med lite mer fart och ytterligare en favorit i form av lite maril... eh... jeanne mas;



och varför görs inte sån här musik i dagens läge...?

a little bit of jake...

ja, nu var det tillräckligt länge sen vi såg nåt av baby-jake, så det kändes som att det var dags nu. varsågoda...och vad sägs om lite bilder från hans kommande film rendition;och som avslutning så tar vi och kollar in trailern för den här filmen också... verkar rätt lovande...

kortrecensioner

disturbia

film av: d.j. caruso

den unge killen kale blir dömd för tre månaders husarrest och under den här tiden så börjar han spionera på sina grannar. det börjar som en oskyldig lek men när kale misstänker att han bor granne med en seriemördare börjar det helt plötsligt bli allvar...

det finns egentligen inte så mycket att säga om disturbia. det är en söt, lite lätt spännande historia som bitvis påminner mig otroligt mycket om min gamla favoritvampyrrulle fright night. det känns lite mysigt faktiskt. och disturbia känns lite mysig. och lite obehaglig och det räcker för en söndagsfilm.

betyg: 5 kikare av 10


illusionisten
neil burger

den kända magikern eisenheim använder i sekelskiftets wien, sina magiska färdigheter för att vinna tillbaka sin barndoms kärlek sophie som tillhör en helt annan social klass.

illusionisten försvann lite i eftersvallet av the prestige, som även den handlade om magi och illusioner. något som är lite synd för det är en himla söt liten historia. kan väl kanske inte påstå att den kommer att gå till historien so en av världens bästa filmer men även det här är en skön söndagsrulle som helt klart är värd att kolla in

betyg: 6 magiska trick av 10



primeval

film av: michael katleman

någonstans ute i det otillgängliga afrika härjar en smart och hänsysnlös mördare som skördat över 300 offer och som fortfarande är på fri fot. ett team skickas till platsen för att fånga denna mördare. det är bara ett problem, han är inte mänsklig...

det här med monsterfilmer är helt ärligt alltid lite vanskligt. gränsen mellan mästerverk och kalkon är mer än hårfin och i ärlighetens namn är det sällan vi sett några mästerverk i monsterfilmgenren. skall erkänna att jag har hyfsat höga förväntningar, för en film som handlar om en 9 meter lång krokodil som heter gustave kan väl inte vara dålig... eller...?
tyvärr, så har man i historien blandat in en del inrikespolitiska element som jag faktiskt inte riktigt förstår mig på. nä, monster är monster och politik hör hemma i andra filmer.
och sen trodde jag, helt ärligt, att filmtekniken hade utvecklats så pass att jättekrockisen kunde se lite verklig ut. dessvärre måste jag erkänna att dominic purcell, som annars ses fly undan lagen i prison break är långt mycket sämre än jag trodde... synd på en så rar historia... dessvärre räcker det inte långt, krokodilerna till trots...

betyg: 3 vassa tänder av 10

c'est la 80's...

ja. och det ena minnet triggar det andra och vips kom jag och tänka på denna underbara låt, som jag hörde på mtv (eller var det möjligtvis music box?) på den riktigt gamla goda tiden... den här spelades aldrig på radion så att jag kunde banda den och det tog år, många år innan jag lyckades hitta den på internet... nu även i videoform på allas vår favvosajt... och ja, den är fanimej så bra som jag mindes den och ja, jag älskar den fortfarande... och så snygg hon är sen... mina damer och herrar; i give you... caroline loeb! (och ja, vad är väl en video från 80-talet utan lite tuttar...?

catenacci goes banana(s)rama...

det är mycket bananarama hos favvo-oswald just nu. jag förstår honom. jag har också älskar the nanas. och jag är faktiskt lite ledsen över att jag inte fick se dem i prajdparken i lördags. eller fick och fick. jag valde att inte göra det. det hade varit himla skoj. har faktiskt ingen aning om vilka låtar de körde (nån vänlig själv som har lust att upplysa mig?!) men jag hoppas att de körde den här; som för övrigt (förmodligen) är den låt jag håller för största favorit med de små bananerna, då i fullständig originaluppsättning med shioban och allt...

my darling karen

vad hände med den underbara, fantastiska och fabulösa karen mulder? denna läckra supermodell från nederländerna som en gång i tiden kallades "blondinen med klass"? jag var i alla fall superkär i henne och levde med hennes 'morgonpose' i åtskilliga år efter att ha sett den i nåt magazin av nåt slag...

men tack och lov så har vi ju vårt underbara internet och människor som alltid vet mer än man själv och som har lyckats räta ut alla eventuella frågetecken man kan ha... allt om karens glamourösa (nåja, kanske inte alltid) liv finns naturligtvis att läsa på den fenomenala sajten wikipedia. bara en sån sak...

men sen, SEN kommer det allra värsta; efter modellandet (och hennes break-down och överdoser och annat) så har hon gett sig in i musikbranschen. hennes första singel var en cover på gloria gaynors 'i am what i am'!!! jamen HUR har jag kunnat missa det? det är ju inte klokt! jag vet en som ska finkamma nätet nu. så är det bara... och så länge tycker jag vi njuter av lite mer karen...

michelle p!

allas vår älskade catwoman michelle pfeifer har äntligen blivit belönad med en egen stjärna på den hyfsat (o)glamourösa hollywood walk of fame. men michelle verkar glad och vi gläds åt henne. hon är väl värd den...

yours truly...

trying some new shit...

the list: week 32

1. rolling stones @ ullevi
en klart mycket bättre konsert än jag trott. gubbarna kan än, så är det vara...

2. hp and the deathly hallows
ett klart värdigt avlut på en smått fantastisk serie. men visst känns det lite sorligt att ta farväl...

3. weeds
befäster återigen sin ställning som en av de absolut roligaste komediserierna på tv!!!

4. murder she wrote
i love angela lansbury som den galna, snokande deckartanten jessica fletcher. och nu finns hon äntligen förevigad i en liten box innehållande hela säsong 1 av serien. grymt!

5. hell's kitchen
jag är kär i gordon ramsey. han är grym... men lite väl otrevlig kanske...?

6. guitar hero II
shit asså... i really rock!!! och fan vad kul det är...

7. buzz - music quiz/big quizz
every sunday should be buzz sunday... jag kan fortfarande inte fatta att ett tv-spel kunde vara så jävla kul.

8. harry potter och fenixorden
den femte filmen i installationen lämnar inte mig besviken kan jag säga. tycker det var en grymt bra och spännande filmatisering av en ganska svår bok... kan faktiskt vara den bästa hittils...

9. peugout 306
vi har en bil. en egen bil. en riktig bil. helt sjukt.

10. canon power shot s5
i love min kamera...


------------------------------------------------------------

-1. kräksjuka
det är inget skoj alls faktiskt...

-2. regn
hur mycket vatten kan det komma ifrån himlen...?

-3. elgiganten
nope, no more. i'm going german. eller nåt...

recension: rolling stones

rolling stones @ ullevi 4 august 2007

efter mycket om och men så kommer alltså de gamla rockgubbarna till göteborg för att inta ullevi. jag undar ju lite hur det kommer att bli med tanke på att de ställde in förra sommaren och ryktena om keith richards snudd på urusla prestationer på spelningar bara några dagar innan den ikväll...
det är i alla fall ett imponerande scenbygge som slår emot mig. scenen är hög och bred och med uppbygda ramper som inte osökt för tankarna till två parkeringsdäck.
det känns som att det råder en rätt festlig och upplupen stämning på ullevi. vi hittar plats väldigt långt fram, faktiskt alldeles vid kravallstaketet fast på vänstra sidan, en bit från mitten. men vi bestämmer oss för att vi kommer att se bra och vi stannar.

ett förband som spelar reggae börjar spela efter ett tag. de håller på lite för länge. inte för att de var dåliga men det blev lite mycket. nåja. mer väntan...

och tillslut så brakar det loss. scenen fylls med rök, musiken börjar dåna och vips så är bandet på scen. mäktigt. och så serveras vi hit på hit. och det rockar kan jag lova. rejält. bandet har tagit hjälp av en hyfsat spektakulär ljusshow som blåser liv i det imponerande scenbygget.
och trots att bandet är just ett band och att alla har bidragit med både musikalitet som fördigheter (och lite spex och sånt nu) så råder det inget tvivel om att mick jagger är den som drar det tyngsta och som står för den mesta underhållningen. och det är faktiskt en fröjd att se honom uppträda. trots sin ålder och trots att han sjungit vissa av låtarna i över 40 år så gör han det fortfarande med en inlevelse, en övertygelse och med en närvoro som sopar mattan med de flesta. faktiskt. han har ständigt en glimt i ögat närvarande och man ser att han älskar att göra det han gör. och han får publiken med sig. att gubbarna verkar lite blariga är väl... nåt vi kan leva med... vaffan, de är ju rocklegender... =)
så ja, det är sannerligen an riktigt grym konsert med mycket rock, pyroteknik och ljuseffekter, välkända, grymma låtar och tja... ni fattar...

det bästa ikväll; vädret och det mesta faktiskt. men några höjdpunkter är när keith får ovationer av publiken vid bandpresentationer och sen sjunger två låtar för oss. när bandet står på en del av scenen som sen åker ut i publikhavet som på en rörlig ö. grymt häftigt. och så klart; paint it black och sympathy for the devil. helt galet bra låtar...

det sämsta; att det faktiskt är rätt mycket fylla. galet dyra biljetter.

men jag är nöjd, för det var sannerligen en upplevelse...

betyg: 8 rockrökare av 10 (faktiskt)

tårdrypande...

vi kan inte nog bedyra vår kärlek till den fantastiska tidningen entertainment weekly (som dessvärre fortfarande inte har lyckats hitta på något bra prenumerationsalternativ för oss utanför amerika) och deras fabulösa hemsida. och alla listor de har sen...

senast i raden hittar vi top 25 över mest 'tårdrypande' filmer.

och japp, det gläder mig väldigt att *spoiler* vi hittar ingen mindre än brokeback mountain på en hedrande 6:e plats...