omvälvande...

jag brukar verkligen inte tycka om tisdagar. mest för att det är en skitdag typ. måndagar brukar vara okej för de ligger så nära helgen. onsdagar är okej för då tippar veckan över halvtid. torsdag börjar helgen, nästan och fredag är ju just, fredag... kvar blir alltså tisdag. denna hemska, vidriga mitt-i-veckan dag som inte fyller någon funktion alls. självklart brukar ju humör och den allmäna oviljan vara därefter.
men idag var det annorlunda. självklart är det ju aldrig skoj att gå upp på morgnarna. det är ju samma sak vilken dag det än är, men det kändes bra att komma till jobbet. och förmiddagen rasslade iväg och ja... efter en lunch med calle så var faktiskt humöret, tisdagen till trots, på topp. och eftermiddagen flög öven den förbi i ett nafs med inventering och allt. och faktum är att inte ens hela tjuge minuters övertid fick mitt humör i gungning. sen är det ju grymt skönt att vara hemma och då kan man ju inte vara annat än glad.
så. denna tisdag har verkligen varit en omvälvande upplevelse. jag har typ, gillat en tisdag. grymt mysko, men ändå en skön känsla... tror jag...