recension: låt den rätte komma in

film av: daniel alfredson

oscar är 12 år och bor i blackeberg. han blir mobbad i skolan och har få vänner. en kväll när han är ute på gården så står en flicka på klätterställningen. hon heter eli och har bara en kortärmad skjorta på sig trots att det är mitt i vintern och det första hon säger är att de aldrig kommer att kunna bli vänner. detta är början på en något annorlunda relation eftersom det snart uppdagas att eli inte är någon vanlig flicka...

när johan ajvide lindqvists roman kom för några år sedan så var det något så ovanligt som en skräckroman på svenska och nu kommer alltså filmatiseringen som uppenbarligen är något så ovanligt som en svensk halvskräckis. fast i ärlighetens namn är det inte speciellt läskigt. men det är snyggt och jag gillar snyggt. regissöt alfredson har dessutom hittat ett tempo och ett bildspråk i filmen som jag finner hypnotiserande rätt och slätt. han har även ansträngt sig för att filmen skall kännas autentisk. vi får faktiskt se bilder från blackeberg, och gamla florapaket och annat som indikerar att historien utspelar sig någon gång på 80-talet, så visst känns det äkta. utom det faktum att barnen hittar ett lik dumpat i råcksta träsk när de åker skridskor... för man åkte inte skridskor på råcksta träsk...

ajvide själv står för manus och ska vi lyfta fram några av de minus den här filmen har så hittar vi de allra flesta i just historien. jag var inte någon superfantast av boken men jag saknar en del saker för att historien skall lyfta och bli mer fulländad. relationen mellan eli och mannen är nästan helt borta och den upplevdes som en stor del av den skrivna historien. fyllegänget från restauranten har också fått sina roller drastiskt minskade och föräldrarnas rollfigurer känns lite väl simpla och outvecklade. hela mobbinghistorien känns inte heller så otrevlig som den gjorde i boken. på det stora hela taget känns det som att historien fått koka lite väl länge i manusgrytan och blivit alltför reducerad.

trots detta tycker jag att alfredson tillsammans med ajvide fått till en intressant historia som är klart sevärd. om inte annat så för de riktigt bra skådespelarinsatserna. kåra hedebrandt och lina leandersson är briljerar som oscar och eli och per ragnar är grymt bra som "mannen". men det som trots vissa små svackor i historien och i karaktärerna gör att jag ändå tycker rätt mycket om filmen är att den återställer lite av det förtroende jag tappat för svensk film och att den ger mig lite förnyat hopp. för "låt den rätte komma in" är en otroligt snyggt komponerad historia som bjuder på en visuell upplevelse utöver det vanliga inom svensk film...