filmrecension: black book

film av: paul verhoeven

rachel är en ung judinna i nederländerna under andra världskriget. när hon och hennes familj skall försöka fly till belgien så får hon som ensam överlevande bevittna hur hennes familj blir brutalt mördad av nazisterna.
hon ansluter sig till motståndsrörelsen och får i uppdrag att infiltrera ett nazistiskt högkvarter. väl där inser hon att överfallet på hennes familj inte var slumpmässigt utan välplanerat...

black book är många saker. en otroligt snygg film rent visuellt. det är en grymt spännande skildring av andra världskriget och den är enormt välspelad. den är lite ovanlig också, därför att den visar hur svårt det var för vissa även efter att kriget slutat. och att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. den visar maktkamper inom de egna leden och sympatier som inte alltid ligger där de borde.

det är svårt att förklara utan att antingen bli för långrandig eller avslöja för mycket. kort sagt kan vi konstatera att black book är en ruskigt bra film som visar delar ur andra världskriget ur en vinkel som är helt ny för mig.

har läst att paul verhoeven var riktigt nervös inför premiären av den här filmen i sitt hemland för att den faktiskt inte visar nederländarna ur sina bästa sidor alla gånger. men det gick vägen. black book togs emot med idel lovord och priserna har haglat över den, både hemma och internationellt. och det blev en av de mest framgångsrika filmerna i nederländernas historia. bra gjort för en kille som bara fått idel utskällningar för sina tidigare alster...

black book finns släppt på lågpris-dvd här hemma i sverige, så det finns faktiskt ingen som helst ursäkt att inte införskaffa och se den. bums!