konstigt...

ibland känns det som att någon iakttar mig när jag går hem...

äntligen...

äntligen. äntligen!

the list: week 26

1. midsommar i falkenberg
massor av god mat. trevligt sällskap god dricka. och mer god mat. det är receptet på en oerhört trevlig och lyckad midsommarafton. tack pojkar. you know who you are...

2. novation xio 25
världens sötaste och roligaste lilla synthpryl. i love it already!!!

3. frossarsöndag
mer mat och mer trevligt sällskap. vi fick till en "traditionell" frossarsöndag till slut. med lasagne, kladdkaka och lite hemgjord glass. och självklart det trevliga sällskapet som topping. härligt.


4. vinylium
nu är det dags att smälla upp en av mina nya favoritaffärer på vår lilla lista. en grymt söt och trevlig skivaffär, som bara för vinyl - så klart, av och för entusiaster. grymt skoj. må den överleva länge, länge. så spring och och stöd den, eller klicka på länken och handla on-line redan idag.

5. kyliex2008
det är fjärde gången jag ser kylie live och jag blir fortfarande hänförd och imponerad över att hon lyckas överträffa sig själv varje gång. trots att visa "hits" saknas är det en spektakulär upplevelse av gigantiska mått. helt sagolikt!

6. yazoo reconnected live
att få uppleva en sån här unik konsert är helt grymt. och skoj. och som sagt; jag hoppas att de petar ur sig nåt nytt när de ändå är ihop...

7. fear itself
småläskig ny skräckserie med fristående avsnitt. snyggt, välgjort och som sagt... lite småläskigt...

8. manchester
fortfarande en av mina favoritstäder...

9. the mother of tears
dario argentos senaste "mästerverk" som är avslutningen av trilogin "the three mothers". charmig och brutal, men kanske mer rolig än bra. en äkta argento. helt enkelt.

10. sex and the city - the movie
var otroligt skeptisk till att se tjejerna på vita duken, men man har lyckats bra. en riktigt bra film som tål att ses flera gånger...

---

-1. regn
det är inte så himla roligt att fira midsommar i skyfall. men det blev ju bra ändå.

-2. semester
jag vill vara ledig nuuuu...

-3. konsertkoma
varför är det så långt till nästa roliga konsert och varför får jag inte se kylie igen snart???

the list: week 25

1. kyliex2008
det är fjärde gången jag ser kylie live och jag blir fortfarande hänförd och imponerad över att hon lyckas överträffa sig själv varje gång. trots att visa "hits" saknas är det en spektakulär upplevelse av gigantiska mått. helt sagolikt!

2. middag hos f&a
med trevligt sällskap, en uppsjö av god mat och kalla singha-öl kan det bara inte gå fel. älskar att tillbringa tid hos mina boys. ni är bäst!

3. manchester
jag älskar fortfarande den här staden. det är otroligt roligt att vara där. hoppas återigen att det blir många fler gånger!!!

4. yazoo reconnected live
att få uppleva en sån här unik konsert är helt grymt. och skoj. och som sagt; jag hoppas att de petar ur sig nåt nytt när de ändå är ihop...

5. the mist
en spännande film med en slutscen som kan (borde) gå till filmhistorien. och toppat med grym musik från dead can dance. rysligt ögongodis helt enkelt...

6. dolly parton live
en trevlig liten figur på en för stor arena. och att ha oförmånen att ha sin konsert efter kylie. trevligt och trivsamt snarare än häftigt och bra.

7. sex and the city - the movie
var otroligt skeptisk till att se tjejerna på vita duken, men man har lyckats bra. en riktigt bra film som tål att ses flera gånger...

8. nymålat vardagsrum
vitt o rött. och sååå fint.

9. pad bai kraprao
från mitt favvothaiställe i manchester. kan faktiskt på riktigt vara något av det godaste jag ätit. någonsin.

10. top chef
min absoluta favvo vann inte. men second best är inte fel det heller...

---

-1. ont i fötterna
allt detta shoppande/hoppande tär på minna stackars fötter. de känns som köttklumpar...

-2. kort semester
varför tar en vecka slut så fort?

-3. konsertkoma
tre grymma konserter på samma vecka. helt galet. och nu är allt över... men vi har ju madonna i september att se fram emot. ska bli grymt skoj!

recension: the mist

film av: frank darabont

efter ett oväder sprider sig en mystisk dimma över staden. men något döljer sig i dimman. något dödligt...

filmen, som bygger på en kort novell av stephen king, är ganska intressant i många avseenden och aspekter. den flirtar otroligt mycket med gamla zombiefilmer där en grupp människor är instängda någonstans med något farligt utanför dörren. här har man i första halvan av filmen valt att dölja vad detta farliga är men sedan avslöjas det. dock så är förklaringen till exakt vad som orsakat det här farliga eller var det kommer ifrån väldigt vag vilket faktiskt gör det hela ännu mer intressant.
sedan är det även här, precis som i den gamla tidens zombiefilmer, en studie i människors förmåga att hantera pressade situationer i en instängd miljö och vårt behov av att hela tiden lägga skuld på något (eller något). i the mist får dessa situationer grova religiösa undertoner vilket gör det ännu mer intressant.

jag gillar the mist, som är en hyfsat spännande historia med genomgående bra skådespeleri. effekterna håller för det mesta och spänningsfaktorn är hög ända till slutet, som exploderar till tonerna av helt fantastisk musik av dead can dance och som är något av det (på sitt sätt) värsta jag sett...

betyg: 7 förvuxna myggor av 10

recension: dolly parton

dolly parton live
stadion stockholm

det känns lite orättvist att avsluta vår konsert-maraton-vecka (yazoo i manchester, kylie i globen) med att se dolly på stadion i stockholm. nog för att jag gillar dolly och att hon är en underbar och skojig, och framför allt, sympatisk person och att hon levererar hits som "jolene", "9 to 5", "islands in the stream" och "i will always love you", men det räcker inte riktigt hela vägen. dels får hon slåss mot arenan, som känns alldeles för stor och opersonlig för dollys personlighet och framför allt - show, och dels har man bestämt sig för sittplatser på hela parketten. dumt. det innebär att den normalt sett gemytliga och härliga känsla som infinner sig när man står på en konsert helt uteblir. sen är jag inget enormt dollyfan, utan hon känns mysig och trivsam. och det är ju vackert så.

som sagt - dolly levererar stort och låter grymt bra. hon skojar och skämtar och är stört omöjlig att inte bli kär i. men jag hade som sagt gärna sett henne på en mindre arena. jag saknar intimiteten. att det sen kan kännas lite torrt att sitta på vilken konsert som helst efter att två dagar tidigare bevittnat kylies fullkomliga explosion av ljud och bild. men som sagt, det är långt ifrån dåligt bara lite för städat. och stort. jag ser gärna dolly igen men nästa gång måste det bli på en liten, intim konsertarena (gärna mer lokal) annars får det bli på dvd.

betyg: 6 blonda peruker av 10

recension: yazoo reconnected

yazoo reconnected
konsert på apollo theatre
manchester

det var 25 år vince clarke och alison moyet snickrade ihop låtarna "don't go", "situation", "only you" och "goodbye 70's" (för att nämna några...) och det var 25 år sedan de gjorde slut på sitt musikaliska partnerskap, alldeles innan deras andra album skulle släppas. vilket innebär att det finns en handfull yazoo-låtar som världen aldrig fått sig till livs live. den här lördagen den 7 juni blir det ändring på det. paret har äntligen beslutat sig för att återförenas för en jubileumsturné, till fansens stora förtjusning. för det står snabbt ganska klart att det är överhängande stora och (låt)kunniga fans som vallfärdat till den anrika apollo theatre i det fantastiska manchester.

scenen är minimalistiskt och sparsmakat dekorerad. två fyrkantiga podier med två lcd-skärmar bakom och ett gäng ljusramper som hänger över golvet. den några tusen man starka publiken jublar när salen släcks ned och scenen tänds och vince och allison rätt odramatiskt gör entré. musiken börjar och vince hinner inte spela mer än en kort strof av den inledande "nobody's diary" förrän hela parketten reser sig... sedan bjuds vi mer eller mindre hela repertoaren under de följande en och en halv timmarna. (det tar ett antal låtar till innan balkongen behagar resa sig men till slut - så står och kokar hela apollo theatre till tonerna av "situation" och "don't go", och jag inser att jag har varit med om en otroligt trevlig konsert.
det som slår mig är att de båda (eller mest allison kanske) verkar ha väldigt skoj. och visst måste det vara trevligt att spela sina riktigt gamla låtar inför en så entusiastisk publik. vince är vince och allison är inte andy bell, men det är som sagt väldigt kul. allison har på sig fotriktiga skor och går ut mitt i en låt för att hon glömt texten. men det gör inget. vi älskar det ändå.
och jag hoppas att de knåpar ihop lite nytt material nu när de ändå är ute "på vägarna"

betyg: 8 synthdängor av 10

recension: kyliex2008

kyliex2000
konsert på globen
publik: ca 8500

det är fjärde gången jag ser min lilla popgudinna (nåja, en av dem i alla fall) live och jag måste säga att det är lika fantastiskt varje gång. okej, jag skall erkänna att den där överväldigande känslan jag hade när den lilla damen kom upp ur golvet på spektrum i oslo iklädd en glansig rymddräkt på feverturnén inte riktigt nådde samma intensitet men det var ändå nära.

när draperiet har fallit och musiken sparkat igång så ser vi ett antal stora led-skärmar som kör ett färgsprakande intro för att sedan öppna sig och släppa fram kvällens stjärna i ett flygande kraftfält sjungandes "speakerphone" som kanske inte är den starkaste låt jag varit med om som öppningsnummer men hon tar igen det genom att slänga igång "can't get you out of my head" uppblandad med lite strofer från den smått fantastiska icke-albumlåten "boombox". kylie har landat! efter den här öppningen får vi en ny låt i form av "ruffle my feathers" som låter väldigt bra. första akten avslutas med "in your eyes" som borde dra igång publiken mer än den gör...

sedan blir vi serverade en färgsprakande show uppdelad i akter innehållande ca 3 låtar per akt. ett otroligt smart upplägg som innebär att kylie får chans att byta kläder massor av gånger. publikens våta dröm som den lilla barbiedocka hon är.

i akt 2 möter vi lag kylie med tillhörande cheerleaders och låtar som "heart beat rock" (som låter bättre än någonsin förut med tanke på att det är en av de allra svagaste låtarna på skivan), underbara "wow" (som är en av kvällens höjdpunkter) och den gamla dängan "shocked".

i akt 3, som känns som den mest teatraliska och med klart sjömanstema kommer kylie inseglande på en bar och serverar "love boat" (som känns som ett ganska udda låtval), copacabana (japp, barry manilows gamla dunderhit) och "spinning around".
i akt 4 som är den avlutande i del 1 av konserten kommer kylie inseglande i en röd uniform på en glittrande dödskalle och sjunger "like a drug". numret är så snyggt och effektfullt att jag tappar andan mer än vid inledningen och detta kan mycket väl vara ett av de största kylieögonblicken någonsin (inget slår "light years/turn it into love" från showgirl homecoming i manchester - än så länge...) på detta följer den kanske bästa version jag hört av "slow" och därefter "2 hearts"

del två (och akt 5) av konserten inleds med den något udda låten "sometime samurai" (som var en av frukterna från samarbetet med japanske towa tei 2005) som videolåt och med dansare på scen. sedan följer fischer- spoonermixen av "come into my world", "nudity" och "sensitized". totalt sett känns den här akten som den svagaste i hela konserten och dessutom är det lite svårt att hämta upp tempot och drivet efter den ca 20 minuter långa pausen.

akt 6 bjuder på ballader i form av nya "flowers" och en balladversion av "i believe in you" (som dessvärre är mycket, mycket bättre i sin riktiga discoversion). fortfarande känns publiken lite som i dvala och det riktiga öset uteblir...
men det ändrar sig i den tvådelade akt 7 som kanske är den snyggaste sektionen under kvällen med sitt black versus white. här får vi discodängorna "on a night like this" och "your disco needs you" (som helt klart är ytterligare en höjdpunkt under kvällen) och publiken är på gång igen. efter detta försvinner dansarna och kylie klär av sig lite för att fortsätta med något trötta "kids" som dessvärre är en publikfriare och en omåttligt bra allsångslåt. sedan blir det en underbar version av "step back in time" som inleds akustiskt för att sedan dundra igång på sedvanligt discomanér. det hela avlutas med en sjukt snygg variant av fenomenala "in my arms" och sedan är det god natt. eller...?
nej självklart så blir det lite extranummer som avslutning. och enligt vad jag har läst så kan vissa variera från en kväll till en annan. kylie står själv på scen och sjunger vackra "no more rain" följt av "love at first sight" och nu känns det som att globen kokar. publiken vet ju att nu är låtarna räknade. som sista låt river hon av "i should be so lucky" och hysterin och allsången är ett faktum. sedan är det slut. trodde vi. kylie har sett en skylt som någon längst fram skrivit och som lyder; "kylie, give us goosebumps by singing 'the one' - please?!" och jojomen; hon gör en akustisk version av låten - especially for us. och publiken skriker. kylie tackar för en bra konsert, att vi varit en bra publik, hoppas att vi ses snart igen och önskar oss god natt. sen försvinner hon och jaa... visst är det lite jobbigt...

så. för att summera ihop det här så kan vi konstatera följande;
kylie bjuder på en grym konsert. nej, det är ingen greatest hits-show den här gången och det har helt klart både sina för- och nackdelar. några udda låtval bjuds vi allt på men kylie är kylie och det är bra i alla fall. jag är personligen glad över att det inte är en upprepning av de två senaste konserterna med henne, trots att jag saknar "light years". publiken gör ett bättre jobb än säkra källor säger att den gjorde sist kylie var i sverige - med feverturnén 2002, så hon kan nog tänkas komma tillbaka nästa gång...som sagt, för mig var det fjärde gången och det är fortfarande bra. kylie imponerar och levererar och hon visar att hon är en artist av absoluta toppklass. samtidigt som hon känns som en mysig tjej som mer än gärna bjuder på sig själv. det märks tydligt att hon älskar det hon gör. och vi (jag) älskar henne. då, nu och alltid!!!

akt 1: xlectro static
speakerphone - 8
can't get you out of my head - 10
ruffle my feathers - 7
in your eyes - 8

akt 2: cheer squad
heart beat rock - 7
wow - 10
shocked - 9

akt 3: beach party
loveboat - 6
copacabana - 7
spinning Around - 8

akt 4: xposed
like a drug - 10



slow - 10
2 hearts - 9


akt 5: naughty manga girl
sometime samurai (musikvideo med dans) - 4
come into my world - 6
nu-di-ty - 7
sensitized - 5

akt 6: stary nights
flower - 7
i believe in you (balladversion) - 9

akt 7: black versus white
on a night like this - 10
your disco needs you - 10
kids 8
step back in time - 9
in my arms - 10

encore
no more rain - 9
love at first sight - 10
i should be so lucky - 10
the one (balladversion) - 8

till slut: det sammanlagda betyget i min värld kan ju inte bli annat än en solklar 10

recension: sex and the city

film av: michael patrick king

ända sedan jag såg det första avsnittet av sex and the city på tv3 för hundra år sen har jag varit fullkomligt besatt av de fyra tjerernas liv och öden. jag har köpt dvd'er från kanada i omgånger och har sett dem... många gånger... tycker dessutom att det i princip utan konkurrens är världens bästa tv-serie. ever. så jag skall villigt erkänna att jag var en extremt stor skeptiker när det kom till den här filmen av ett par olika anledningar;
-jag tycker den kom aningen för sent. den borde ha kommit närmare avslutningen på teve.
-serien slutade på ett grymt bra och värdigt sätt och därför kändes det som att det var onödigt med en fortsättning.
dessa uppfattningar är, efter att jag nu har fått se den, helt bortblåsta.
på de två och en halv timme som filmen är har man lyckats pressa ihop en säsong av serien i ett format som passar de flesta. man kan se filmen som total nybörjare och ändå förstå hela sammanhanget, trots att man missar de otaliga referenser till serien och vilka jag fullkomligt avgudar. vi bjuds på skratt, lite tårar, den sedvanliga omoralen och familjetänk som går långt utanför de vanliga amerikanska ramarna. något jag alltid har uppskattat med serien. och självklart så slutar det... nej, jag ska inte säga hur det slutar.

och jag hoppas att det här är slutet, trots att det florerar rykten om att en uppföljare redan är planerad. jag kanske blir glatt överraskad men det känns som att allt redan är "gjort". och med det slut filmen hade känns det... tråkigt om det blir en fortsättning. om man inte tänker att filmerna skall bli för alla de människor som inte såg serien...

hur som helst kan vi konstatera att tjejerna klarar övergången till filmformatet galant. det här är ett riktigt litet lyckopiller på flera olika sätt!
betyg: 9

nymålat...

manchester, juni 2008...

i bilder; huvudanledningen var konsert med inga mindre än yazoo
som turnerade tillsammans för första gången på 25 år... och det var verkligen en grymt skoj konsert. och apollo theatre var en trevlig konsertlokal...manchester bjöd på annat än yazoo också. god och uppfriskande smarrig cider...och när man fått i sig några pints (liter) så var det dags att gå på klubb och dansa. till september... det är en annorlunda känsla att se ett helt dansgolv stå och mima till september och hennes "cry for you"... och sist men inte minst så fanns det en hel del tid (säg sisådär en 15 timmar) för spektakulär shopping.slutligtvis kan jag bara konstatera att jag älskar manchester. det är en underbar stad som jag mer än gärna åker till igen. och igen. men nästa gång blir det london. i september... woohoo...

in my arms...

strictly limited, german edition 12" picture disc... lycka i skivformat... en vecka kvar till konserten i globen...

årets första...

ananassplit. mm... gott!

sexy fucking bastard...

Har precis upptäckt en av världens snyggaste och läckraste män; Alessandro Calza. Killen är en 37-årig italienare som skrivit och spelar en av huvudrollerna i filmen Ciao.
Filmen skall vara en kärlekshistoria (mellan killar) men den behöver inte handla om så mycket om han skall vara med...