dagens filmtips;

man behöver inte ha varit i staden för att uppskatta den här blandningen av fantastiska små kortfilmer. det kanske underlättar men det är nog inget krav. själv älskar jag paris och förstår precis hur förälskade personerna i filmen är.
paris je t'aime består av en rad kortfilmer som tillsammans utgör en helhet med paris och kärleken till staden som gemensam nämnare. eftersom det är en hel rad olika regissörer som varit med och gjort den blir stilarna lika många som kortfilmer och berättarsättet olika.
jag skulle kunna sitta här och skriva i timmar om den här men istället får du bara ett råd: se den! bums! och njut.

seann willi who...??

när blev den här killen en sån här hunk? jag bara undrar... *smask*

bad tuesday

åkej, en positiv sak var att vår bil gick igenom besiktningen utan minsta lilla anmärkning. annars har det varit en hyfsat trist dag. sov otroligt dåligt inatt så jag har varit sjukt trött hela dagen. ja, det är verkligen dags att gå och lägga sig nu kan jag meddela...
fast en annan sak som är grymt kul är att jag äntligen lyckats lägga vantarna på ett sprillans nytt exemplar av följande dvd;som jag har väntat... och jag hade bestämt mig för att jag inte skulle se den förrän den kom på dvd. så duktigt va...?! hur som helst så ska det bli grymt skoj att se hur den är... när det nu blir. jag lär få anledning att återkomma till den... som sagt...
visste ni förresten att richard kelly, som gjort både southland tales och donnie darko ser ut såhär:visst är han ganska söt...? och med det så blir det gonatt för ikväll... bye bye...

recension: the dead girl

film av: karen moncrieff

sju liv knyts ihop av en genemsam nämnare; liket efter en ung kvinna som hittas brutalt mördad. vem är hon? hur hör alla dessa andra kvinnor ihop och vad betyder siffrorna 12:13 som hon har tatuerade på armen...?

the dead girl är inte den enklaste filmen jag sett, men tack vare det blir den rätt intressant. den berättas i fem, i princip helt från varandra fristående kapitel men som ändå knyter ihop historien på ett rätt ovanligt sätt. de olika kapitlen, eller små historierna lämnar ganska mycket åt min egen fantasi och lämnas ganska ouppklarade. ett otroligt fascinerande grepp för en amerikansk film. det här kanske inte är den mest upplytfande filmen med det är välgjort, välspelat och jävligt bra.

skådespeleriet är briljant, men vad annat kan man förvänta sig med namn som toni collette, piper laurie, brittany murphy, rosey byrne, james franco, marcia gay harden (och många andra) i rollistan...? klart sevärd hur som helst...

and the oscar goes to...

såhär gick det alltså i nattens oscarsgala;


Performance by an actor in a leading role
George Clooney in “Michael Clayton”
Daniel Day-Lewis in “There Will Be Blood”
Johnny Depp in “Sweeney Todd The Demon Barber of Fleet Street”
Tommy Lee Jones in “In the Valley of Elah” (Warner Independent)
Viggo Mortensen in “Eastern Promises” (Focus Features)


Performance by an actor in a supporting role
Casey Affleck in “The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford” (Warner Bros.)
Javier Bardem in “No Country for Old Men” (Miramax and Paramount Vantage)
Philip Seymour Hoffman in “Charlie Wilson’s War” (Universal)
Hal Holbrook in “Into the Wild” (Paramount Vantage and River Road Entertainment)
Tom Wilkinson in “Michael Clayton” (Warner Bros.)


Performance by an actress in a leading role
Cate Blanchett in “Elizabeth: The Golden Age” (Universal)
Julie Christie in “Away from Her” (Lionsgate)
Marion Cotillard in “La Vie en Rose” (Picturehouse)
Laura Linney in “The Savages” (Fox Searchlight)
Ellen Page in “Juno” (Fox Searchlight)


Performance by an actress in a supporting role
Cate Blanchett in “I’m Not There” (The Weinstein Company)
Ruby Dee in “American Gangster” (Universal)
Saoirse Ronan in “Atonement” (Focus Features)
Amy Ryan in “Gone Baby Gone” (Miramax)
Tilda Swinton in “Michael Clayton” (Warner Bros.)


Best animated feature film of the year
“Persepolis” (Sony Pictures Classics) Marjane Satrapi and Vincent Paronnaud
“Ratatouille” (Walt Disney) Brad Bird
“Surf's Up” (Sony Pictures Releasing) Ash Brannon and Chris Buck


Achievement in art direction
“American Gangster” (Universal)Art Direction: Arthur MaxSet Decoration: Beth A. Rubino
“Atonement” (Focus Features)Art Direction: Sarah GreenwoodSet Decoration: Katie Spencer
“The Golden Compass” (New Line in association with Ingenious Film Partners)Art Direction: Dennis GassnerSet Decoration: Anna Pinnock
“Sweeney Todd The Demon Barber of Fleet Street” (DreamWorks and Warner Bros., Distributed by DreamWorks/Paramount)Art Direction: Dante FerrettiSet Decoration: Francesca Lo Schiavo
“There Will Be Blood” (Paramount Vantage and Miramax)Art Direction: Jack FiskSet Decoration: Jim Erickson


Achievement in cinematography
“The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford” (Warner Bros.) Roger Deakins
“Atonement” (Focus Features) Seamus McGarvey
“The Diving Bell and the Butterfly” (Miramax/Pathé Renn) Janusz Kaminski
“No Country for Old Men” (Miramax and Paramount Vantage) Roger Deakins
“There Will Be Blood” (Paramount Vantage and Miramax) Robert Elswit


Achievement in costume design
“Across the Universe” (Sony Pictures Releasing) Albert Wolsky
“Atonement” (Focus Features) Jacqueline Durran
“Elizabeth: The Golden Age” (Universal) Alexandra Byrne
“La Vie en Rose” (Picturehouse) Marit Allen
“Sweeney Todd The Demon Barber of Fleet Street” (DreamWorks and Warner Bros., Distributed by DreamWorks/Paramount) Colleen Atwood


Achievement in directing
“The Diving Bell and the Butterfly” (Miramax/Pathé Renn) Julian Schnabel
“Juno” (Fox Searchlight) Jason Reitman
“Michael Clayton” (Warner Bros.) Tony Gilroy
“No Country for Old Men” (Miramax and Paramount Vantage) Joel Coen and Ethan Coen
“There Will Be Blood” (Paramount Vantage and Miramax) Paul Thomas Anderson


Best documentary feature
“No End in Sight” (Magnolia Pictures)A Representational Pictures ProductionCharles Ferguson and Audrey Marrs
“Operation Homecoming: Writing the Wartime Experience” (The Documentary Group)A Documentary Group Production Richard E. Robbins
“Sicko” (Lionsgate and The Weinstein Company)A Dog Eat Dog Films ProductionMichael Moore and Meghan O’Hara
“Taxi to the Dark Side” (THINKFilm)An X-Ray ProductionAlex Gibney and Eva Orner
“War/Dance” (THINKFilm)A Shine Global and Fine Films ProductionAndrea Nix Fine and Sean Fine


Best documentary short subject
“Freeheld”A Lieutenant Films ProductionCynthia Wade and Vanessa Roth
“La Corona (The Crown)”A Runaway Films and Vega Films ProductionAmanda Micheli and Isabel Vega
“Salim Baba”A Ropa Vieja Films and Paradox Smoke ProductionTim Sternberg and Francisco Bello
“Sari’s Mother” (Cinema Guild)A Daylight Factory ProductionJames Longley


Achievement in film editing
“The Bourne Ultimatum” (Universal) Christopher Rouse
“The Diving Bell and the Butterfly” (Miramax/Pathé Renn) Juliette Welfling
“Into the Wild” (Paramount Vantage and River Road Entertainment) Jay Cassidy
“No Country for Old Men” (Miramax and Paramount Vantage) Roderick Jaynes
“There Will Be Blood” (Paramount Vantage and Miramax) Dylan Tichenor


Best foreign language film of the year
“Beaufort” A Metro Communications, Movie Plus ProductionIsrael
“The Counterfeiters” An Aichholzer Filmproduktion, Magnolia Filmproduktion ProductionAustria
“Katyń” An Akson Studio Production Poland
“Mongol” A Eurasia Film ProductionKazakhstan
“12” A Three T ProductionRussia


Achievement in makeup
“La Vie en Rose” (Picturehouse) Didier Lavergne and Jan Archibald
“Norbit” (DreamWorks, Distributed by Paramount) Rick Baker and Kazuhiro Tsuji
“Pirates of the Caribbean: At World’s End” (Walt Disney) Ve Neill and Martin Samuel


Achievement in music written for motion pictures (Original score)
“Atonement” (Focus Features) Dario Marianelli
“The Kite Runner” (DreamWorks, Sidney Kimmel Entertainment and Participant Productions, Distributed by Paramount Classics) Alberto Iglesias
“Michael Clayton” (Warner Bros.) James Newton Howard
“Ratatouille” (Walt Disney) Michael Giacchino
“3:10 to Yuma” (Lionsgate) Marco Beltrami


Achievement in music written for motion pictures (Original song)
“Falling Slowly” from “Once”(Fox Searchlight)Music and Lyric by Glen Hansard and Marketa Irglova
“Happy Working Song” from “Enchanted”(Walt Disney) Music by Alan MenkenLyric by Stephen Schwartz
“Raise It Up” from “August Rush”(Warner Bros.)Music and lyric by Jamal Joseph, Charles Mack and Tevin Thomas
“So Close” from “Enchanted”(Walt Disney)Music by Alan MenkenLyric by Stephen Schwartz
“That’s How You Know” from “Enchanted”(Walt Disney)Music by Alan MenkenLyric by Stephen Schwartz


Best motion picture of the year
“Atonement” (Focus Features) A Working Title Production Tim Bevan, Eric Fellner and Paul Webster, Producers
“Juno” (Fox Searchlight)A Mandate Pictures/Mr. Mudd ProductionLianne Halfon, Mason Novick and Russell Smith, Producers
“Michael Clayton” (Warner Bros.)A Clayton Productions, LLC ProductionSydney Pollack, Jennifer Fox and Kerry Orent, Producers
“No Country for Old Men” (Miramax and Paramount Vantage)A Scott Rudin/Mike Zoss ProductionScott Rudin, Ethan Coen and Joel Coen, Producers
“There Will Be Blood” (Paramount Vantage and Miramax)A JoAnne Sellar/Ghoulardi Film Company ProductionJoAnne Sellar, Paul Thomas Anderson and Daniel Lupi, Producers


Best animated short film
“I Met the Walrus” A Kids & Explosions Production Josh Raskin
“Madame Tutli-Putli” (National Film Board of Canada)A National Film Board of Canada ProductionChris Lavis and Maciek Szczerbowski
“Même les Pigeons Vont au Paradis (Even Pigeons Go to Heaven)” (Premium Films)A BUF Compagnie ProductionSamuel Tourneux and Simon Vanesse
“My Love (Moya Lyubov)” (Channel One Russia)A Dago-Film Studio, Channel One Russia and Dentsu Tec ProductionAlexander Petrov
“Peter & the Wolf” (BreakThru Films)A BreakThru Films/Se-ma-for Studios ProductionSuzie Templeton and Hugh Welchman


Best live action short film
“At Night”A Zentropa Entertainments 10 ProductionChristian E. Christiansen and Louise Vesth
“Il Supplente (The Substitute)” (Sky Cinema Italia)A Frame by Frame Italia ProductionAndrea Jublin
“Le Mozart des Pickpockets (The Mozart of Pickpockets)” (Premium Films)A Karé Production Philippe Pollet-Villard
“Tanghi Argentini” (Premium Films)An Another Dimension of an Idea ProductionGuido Thys and Anja Daelemans
“The Tonto Woman” A Knucklehead, Little Mo and Rose Hackney Barber ProductionDaniel Barber and Matthew Brown


Achievement in sound editing
“The Bourne Ultimatum” (Universal)Karen Baker Landers and Per Hallberg
“No Country for Old Men” (Miramax and Paramount Vantage)Skip Lievsay
“Ratatouille” (Walt Disney) Randy Thom and Michael Silvers
“There Will Be Blood” (Paramount Vantage and Miramax)Christopher Scarabosio and Matthew Wood
“Transformers” (DreamWorks and Paramount in association with Hasbro)Ethan Van der Ryn and Mike Hopkins


Achievement in sound mixing
“The Bourne Ultimatum” (Universal)Scott Millan, David Parker and Kirk Francis
“No Country for Old Men” (Miramax and Paramount Vantage)Skip Lievsay, Craig Berkey, Greg Orloff and Peter Kurland
“Ratatouille” (Walt Disney)Randy Thom, Michael Semanick and Doc Kane
“3:10 to Yuma” (Lionsgate)Paul Massey, David Giammarco and Jim Stuebe
“Transformers” (DreamWorks and Paramount in association with Hasbro) Kevin O’Connell, Greg P. Russell and Peter J. Devlin


Achievement in visual effects
“The Golden Compass” (New Line in association with Ingenious Film Partners)Michael Fink, Bill Westenhofer, Ben Morris and Trevor Wood
“Pirates of the Caribbean: At World’s End” (Walt Disney)John Knoll, Hal Hickel, Charles Gibson and John Frazier
“Transformers” (DreamWorks and Paramount in association with Hasbro)Scott Farrar, Scott Benza, Russell Earl and John Frazier


Adapted screenplay
“Atonement” (Focus Features)Screenplay by Christopher Hampton
“Away from Her” (Lionsgate)Written by Sarah Polley
“The Diving Bell and the Butterfly” (Miramax/Pathé Renn)Screenplay by Ronald Harwood
“No Country for Old Men” (Miramax and Paramount Vantage)Written for the screen by Joel Coen & Ethan Coen
“There Will Be Blood” (Paramount Vantage and Miramax)Written for the screen by Paul Thomas Anderson


Original screenplay
“Juno” (Fox Searchlight)Written by Diablo Cody
“Lars and the Real Girl” (MGM) Written by Nancy Oliver
“Michael Clayton” (Warner Bros.)Written by Tony Gilroy
“Ratatouille” (Walt Disney)Screenplay by Brad BirdStory by Jan Pinkava, Jim Capobianco, Brad Bird
“The Savages” (Fox Searchlight) Written by Tamara Jenkins

recension: sweeney todd

film av: tim burton

benjamin barker blir beskylld och dömd för ett brott han inte begått, bara för att domare turpin blir förälskad i hans fru. mer än 15 år senare kommer benjamin tillbaka, den här gången som sweeney todd, och han är ute efter hämnd.

jag tror på riktigt inte att en film kan vara mer tim burtonsk än sweeney todd. det är mörkt, snyggt och fantastiskt bra, precis som jag hade förväntat mig. johnny depp briljerar och helena bonham carter är riktigt bra. alan rickman är alltid bra, speciellt som osympatisk domare med den goda vanan att stjäla spädbarn och hålla dem inlåsta för att sen tvångsgifta sig med dem. nåja, han gjorde det med ett barn och det räcker ganska långt faktiskt.

det riktigt speciella med sweeney todd är två saker; nämligen att det är en regelrätt musikal och att det är en otroligt blodig historia. det bästa är att ingen av sakerna stör mig. musikalbiten känns faktiskt bara som ett plus. jag är inte säker på att historien hade räckt för att berätta på vanligt sätt. tror inte dialog och handling hade blivit lika intressant då. dessutom är musiken hyfsat dramatisk och känns nästan mer opera än musikal. bra alltså. att vi får se en massa blod spruta i tid och otid är bara lite mysigt...

det finns egentligen inte så mycket mer att säga än att jag älskar det här. tim har med sin fantastiska ensemble skapat en blodfylld historia om hämd och hur en mans besatthet med den kan gå fullständigt överstyr. men det är underhållande och välgjort och snyggt. och jag lämnar biografen med ett brett leende på läpparna...

the list: week 06

1. födelsedags/schlagerparty
det var en ära att få stå värd för årets första mellolördag. att sen oswald o rl fyllde år så att vi fick bjuda på lite
middag gjorde det hela ännu bättre. släng på trevligt sällskap i form av ff, eas, nejdan, bb och m, lite scene it, singstar
och en massa bubbel och vi har ett lyckat party. kändes det som...

2. hell's kitchen
jag missade ju säsong 3 när den 'gick på teve' men nu har jag alltså börjat titta. gordon är som alltid helt underbar och
elakare än någonsin. me like...

3. stardust
en av förra årets största överraskningar och bästa filmer finns nu hemma i bokhyllan på hd-dvd. underbart!

4. gyoza
jag gillar faktiskt de där färsfyllda degknytena. mycket. och det är rätt skoj att stå och göra dem också. faktiskt.

5. viktminksning
ja, jag har faktiskt tappat nästan 3 kilo på lika många veckor utan någon större ansträngning. inte illa. så
tänk om jag kunde förmå mig att börja motionera lite också. då kanske jag skulle kunna bli...

6. 30 days of night
småcharmig vampyrskräckis med josh hartnett i huvudrollen. helt okej faktiskt...

7. reason 4
oj vad det är skoj att sitta och pilla med nya musikprogram... så nu ska jag börja spotta ur mig megahittar på löpande band...

8. project runway/catwalk
heidi, kelly, alla tävlande och det är sååååå skoj... ha ha ha... i love it.

9. manusförfattarstrejk
det verkar som att den hemska strejken borta i hollywood har nått en lösning. hoppas, hoppas, hoppas...

10. kaossilator
står högst på önskelistan just nu...

---

-1. melodifestivalen 2008
vårt party var trevligt, sällskapet kanon, produktionen oklanderlig, kristian helt ok, men låtarna - under all kritik. på
fullaste allvar så kan jag bara inte tro att det vi hörde i lördags var 8 av de bästa låtar som kommit in till årets
festival. det känns bara inte rimligt.

-2. finger food
tyckte väl att köttfärsen inte räckte så jag tänkte dryga ut med en fingertopp. det var hur som helst inte långt ifrån.
och japp, jag hade kunnat göra blodpudding på allt blod jag förlorade...

-3. lång leveranstid
jag väntar fortfarande...

recension: 30 days of night

film av: david slade
(usa 2007)

burrow, alaska är den nordligaste staden i usa och en månad om året är den helt utan dagsljus. många klarar inte avsaknaden av åker bort, de som är kvar kommer att få en otrevlig överraskning det här året. de har fått oinbjudna gäster som gillar avsaknaden av solljus...

baserad på steve niles seriebok kommer här en något annorlunda vampyrfilm. även om vampyrerna själva inte ser så roliga ut alla gånger så tycker jag det här är en bra och effektiv skräckfilm med ovanligt smarta vampyrer. det är bitvis spännande och lite småläskigt. det är otroligt snyggt och estetiskt men, som med så många filmer numer, alldeles för långt. det hade inte gjort något om man klippt bort åtminstone 20 minuter. men det var ändå uthärdligt. klart sevärt!

recension: halloween 2007

film av: rob zombie

unge michael myers slaktar sin familj (utom lillasyster och mamma) och hamnar på barnpsyk. femtom år senare lyckas han rymma och återvänder till sin hemstad för att leta upp sin syster...

det finns vissa saker jag inte förstår. som varför rob har gjort den här remaken. jag diggar rob zombie stenhårt (hans house of 1000 corpses och the devil's rejects är grymma) och jag verkligen älskar carpenters halloween från 1978, men det här är bara... dumt. vi behöver inte vänta många sekunder innan folk på sedvanligt zombiemanér använder mer svordomar och runda ord än rumsrena dito och i det här fallet är det inte positivt. tyvärr.
det känns som att han tagit bort hela den nerv och den otroligt effektiva olustkänsla som carpenter lyckats plantera i originalet (och som gör att jag älskar den så ohämmat) och ersatt den med en massa blod, brutala mord, sleaze och bara bröst. och än mer svordomar...

så, om rob hade gjort om manuset och inte försökt göra en remake av en av världens bästa filmer alla kategorier hade det kunnat bli lika kul som andra filmer han gjort. nu känns det ungefär lika skoj som om du skulle göra en egen semla och byter ut mandelmassan mot säg, surströmming...

recension: försoning

film av: joe wright
(atonement)

försoning är en filmatisering av ian mcewans populära roman med samma namn. i korta drag handlar dem om två personer som tvingas leva åtskilda på grund av en lögn. vill inte säga för mycket om handlingen eftersom jag nog tycker att det förstör lite av hela stämningen och själva konceptet med filmen. plus att jag tycker att historien är rätt tunn och torftig, vilket just är en av de mest negativa sakerna i filmen. jag har förvisso inget emot historier som är enkla och raka men det här känns nästan lite väl. (helt ärligt hade jag nästan förväntat mig att man gjort en brokeback och tänjt ut en historia på 30 boksidor till en film på två timmar, så döm om min förvåning när jag kollat upp att boken atonement är närmare 500 sidor) det får mig att fundera rätt rejält på vad man valt att ta bort och om det verkligen blev bra? själv har jag en massa frågor kring en hel del personer som finns med under den första halvtimmen som, vad hände med kusinerna? hans mamma? familjen? chokladsnubben? nej, jag anser nog att man gör det alldeles för lätt för sig i vissa avseenden. till förmån för en lång och otroligt tråkig (men förvisso snygg) scen från kriget som utspelar sig på en strand i frankrike någonstans.

men sen har vi det visuella. det är otroligt snyggt och välgjort, och sånt premieras alltid med pluspoäng, och berättandet, vilket var intressant. fotot är magnifikt och skådespelarna bra. saoirse ronan är grymt duktig som lillasyster vid 13 års ålder och jag är väldigt imponerad av att de andra två som spelar briony vid 18 (romola garai) och som gammal (vanessa redgrave) är så lika.

annars tycker jag att filmen är en halvtimme för lång och att den faktiskt bitvis blir riktigt tråkig. jag kan förstå att den dragit på sig en hel del oscarsnomineringar men jag vet helt ärligt inte om jag är överrens om den för bästa film. mitt slutbetyg blir lite mer än godkänt.

resension: them

film av: david moreau, xavier palud

lucas och clementine har köpt ett stort hus på den bulgariska landsbygden. en natt vaknar de av konstiga ljud i huset och de inser snabbt att de inte är ensamma...

"hurra, en fransk skräckfilm" tänker jag när jag matar in filmen i min spelare. och det börjar ganska lovande faktiskt. men sen står det och stampar lite utan att lyfta riktigt. det är inte helt ospännande men det är verkligen ingen nagelbitare heller. att det är baserat på verkliga händelser skänker naturligtvis lite mer nerv åt historien men det blir aldrig riktigt otäckt. tycker personligen att betygen och kommentarerna på omslaget är lite av falsk marknadsföring.

slutet är förvisso en smula oväntat och smått skrämmande faktiskt. så, slutligtvis - en okej småskräckis som vinner på sin längd, den är bara 74 minuter lång, och det räcker gott.

recension: across the universe

film av: julie taymor

det var lite av en tillfällighet att jag hamnade på den här filmen under filmfestivalen i göteborg, så jag visste inte så mycket om den. mer än att det var en typ musikal med beatleslåtar. ja jag vet, det låter sådär om jag ska vara ärlig. jag visste inte något om historien men filmen började med att huvudpersonen jude sitter på stranden i liverpool och börjar sjunga... och då höll jag andan för det hade kunnat bli precis hur töntigt eller hur bra som helst. när vi sen får se en låt i två versioner ihopklippt från två olika miljöer så börjar jag inse att det här kan bli bra...
när jag drygt två timmar senare applåderar och reser mig upp för att ge regissören, som var på besök för denna premiärvisning, en stående ovation så kan jag inte annat än inse att det här är en av de bästa filmer jag sett på riktigt, riktigt länge.

det tog inte många minuter innan jag slutade tänka på det som en musikal heller, för den var utförd och klippt på ett sätt som absolut inte kändes musikal alls. den saknade stora långa synkroniserade dansnummer som vi är vana vid i musikaler också, även om vi blir serverade vissa scener som är... fullkomligt galna. och det är det som är det härliga i across the universe. det är en bitvis helt galen film med inslag som är så utflippade att man inte kan göra annat än att skratta och må bra av den.

det riktigt briljanta med filmen är att alla huvudroller är spelade av (i princip) helt okända skådespelare och det skänder en helt annan trovärdighet till filmen. (jag sitter och föreställer mig och fullkomligt förfasas över tanken på till exempel ewan mcgregor i rollen som jude...) att julie sen har fått en del stora namn att göra en del helt galna roller är fantastiskt skoj. personligen älskar jag salma hayeks fem sjuksköterskor. ja, ni kommer att förstå vad jag menar när ni ser det...
vad gäller musiken och all beatlesmusik så tappar jag rätt snabbt det faktum att det är just beatleslåtar. kan bero på att min beatleskatalog är väldigt bristfällig eller att arrangemangen är långt ifrån sina originalversioner. hur som helst är musiken grymt bra integrerad i handlingen och den för historien framåt.

här kommer ett litet smakprov på hur bra det här här;

och så var det dags för betyget. och det är sannerligen inte ofta men across the universe är sannerligen värd

recension: funny games u.s.

film av: michael haneke

efter att ha sett den här otroligt omskakande filmen känner jag mig väldigt kluven. på flera olika sätt. var det här bra? kan jag tycka om en film som är såhär rå och hemsk? för det är den verkligen. och den lämnar en hel del frågor, som jag antar att man inte skulle få svar på om man hamnade i samma situation. det gör den ännu mer plågsam. men samtidigt är det så effektivt och så otroligt bra uppbyggt, rent tekniskt sett. allt är noga uträknat och genomfört. varje scen är utförd med utsökt perfektion och det gör de scener där kameran dröjer sig kvar lite längre än vad den borde än mer plågsamma att se.
och det bidrar till att stora delar av filmen känns mer som tortyr än - ja oavsett så är det inte trevligt. men det är otroligt intressant, för haneke lyckas få mig att känna en hel rad olika saker inom loppet av en timme. och jag antar att det är det som är meningen.

vad gäller skådespelarinsatserna så kan jag inte säga mer än att jag är mycket imponerad. det känns så äkta. så för att summera det hela kan jag konstatera att jag inte älskar filmen för att den är bra men att jag gillar den otroligt mycket för att den är en uppvisning i filmkonsten när den är som allra effektivast. samtidigt berör den och upprör och väcker en massa känslor i mig. och det är väl egentligen vad film handlar om, på både gott och ont...?

recension: juno

film av: jason reitman

juno är en tjej på 16 år som råkar bli gravid, med sin bästa kompis. hon bestämmer sig för att adoptera bort barnet till ett barnlöst par. men allt går inte riktigt enligt planerna...

jag känner att det är svårt att säga så mycket om den här filmen mer än att det är ett riktigt litet lyckopiller. skådespeleriet är bra, jennifer garner är underbar som den barnlängtande blivande mamman och ellen page är utomordentlig som juno (hon fick en oscarsnominering för rollen), dialogen är helt otrolig och historien söt. juno är en må-bra-film i samma anda som little miss sunshine och en mer än perfekt söndagsfilm...

recension: i am legend

film av: francis lawrence

flera år efter att ett dödligt virus har gjort slut på hela jordens befolkning befinner sig en enda överlevande i new york där han jobbar på ett botemedel...


det finns faktiskt inte så mycket mer att säga om den här filmen än att det verkligen är ett exempel på amerikansk film när den är som allra sämst. den känns som ett riktigt skolexempel på hur man absolut inte skall göra skräckfilmer. eller en spänningsfilm i alla fall. för det blir aldrig spännande, aldrig läskigt eller ens lite otäckt. tempot är långsamt utan att lyckas vara det allra minsta hypnotiserande och bitvis är det rent ut sagt tråkigt.

vad gäller monstrena, eller rättare sagt de smittade mutererade människorna så är det i ärlighetens namn... riktigt hemskt, och jag menar inte det i någon positiv bemärkelse. de ser nämligen groteskt overkliga och jobbigt oläskiga ut. där har man alltså inte lyckats heller. och helt ärligt, hur trött känns fula dataanimerade, skalliga gubbar med en mun som diana i V när hon skulle svälja ett marsvin, och som dessutom låter som en blandning mellan björn och gris... nej tack, jag tror jag avstår.

vad jag däremot gillar med filmen är bilderna på ett öde, förfallet och övervuxet new york. det imponerar alltid. men även det blir tjatigt efter en halvtimme och jag sitter resterande tid och fuderar på om det finns någon liten film i extramaterialet på dvd'n som visar hur de gjort. om det gör det så se den istället.

det som räddar den här filmen från fullständig katastrof och betyget 1 är hunden "sam" (spelas av schäfern abby), som faktiskt är den enda behållningen...

recension: barnhemmet

film av: juan antonio bayona
(el orfanato, spanien)

laura och hennes man carlos flyttar tillbaka till det hus som hon bodde i innan hon blev adopterad. deras plan är att på nytt öppna ett barnhem, eller ett hem för barn med speciella behov. de har inte bott där länge innan deras son simón får en ny, osynlig kompis, som har en konstig påse över huvudet, och laura inser att det gamla barnhemmet ruvar på fler hemligheter än hon kunnat ana...

jag är en gedigen skräckfilmsfantast med smak för det mesta inom genren så det var med stort nöje jag satte mig tillrätta i salongen tillsammans med ca 700 andra entusiaster i den fantastiska biograf draken i göteborg. spanska skräckfilmer är vi inte helt bortskämda med men när vi får dem så brukar de vara av absolut högsta kvalitet. (eller vad sägs om filmer som "darkness" och "från andra sidan" av jaume balagueró eller "the devil's backbone" av guillermo del toro, som för övrigt har varit med och producerat barnhemmet. min erfarenhet är att de är mästare på att skapa suggestiva stämningar och med små, raffinerade metoder bygga upp en känsla av obehag och av att inget står rätt till. det lyckas även barnhemmet med och jag och publiken hoppar högt vid ett par tillfällen och jag tror inte att jag är ensam om att sitta och febrilt bita på fingrarna de sista 20 minuterna...

barnhemmet är en visuellt snygg och mycket effektiv rysare med ett smart manus som faktiskt lämnar lite frågeställningar efter sig. det är inte en klassisk skräckfilm i den bemärkelsen att vi får se det goda vs. det onda utan gränserna suddas ut lite - ytterligare ett kvalitetsmått i mina ögon. den har även alla ingredienser för en lyckad film; stort ödsligt hus, mystisk kvinna som dyker upp lite titt som tätt, sjukt obehagliga överraskningar och barn (ett alltid lika effektivt inslag). skådespelesrskan belén rueda, som spelar laura är dessutom fullständigt lysande och jag blir faktiskt även väldigt imponerad av roger princep som spelar sonen simón. på det stora hela en grymt bra och nervkittlande upplevelse... och det är någonstans otroligt uppfriskande att slippa en skräckfilm där psykotiska galningar gillarar absurda och mordiska fällor för stackars oskyldiga människor och där syftet inte är att få så många i publiken att kräkas som möjligt... nä. nöj dig med att bli ordentligt vettskrämd... om du törs...

recension: låt den rätte komma in

film av: daniel alfredson

oscar är 12 år och bor i blackeberg. han blir mobbad i skolan och har få vänner. en kväll när han är ute på gården så står en flicka på klätterställningen. hon heter eli och har bara en kortärmad skjorta på sig trots att det är mitt i vintern och det första hon säger är att de aldrig kommer att kunna bli vänner. detta är början på en något annorlunda relation eftersom det snart uppdagas att eli inte är någon vanlig flicka...

när johan ajvide lindqvists roman kom för några år sedan så var det något så ovanligt som en skräckroman på svenska och nu kommer alltså filmatiseringen som uppenbarligen är något så ovanligt som en svensk halvskräckis. fast i ärlighetens namn är det inte speciellt läskigt. men det är snyggt och jag gillar snyggt. regissöt alfredson har dessutom hittat ett tempo och ett bildspråk i filmen som jag finner hypnotiserande rätt och slätt. han har även ansträngt sig för att filmen skall kännas autentisk. vi får faktiskt se bilder från blackeberg, och gamla florapaket och annat som indikerar att historien utspelar sig någon gång på 80-talet, så visst känns det äkta. utom det faktum att barnen hittar ett lik dumpat i råcksta träsk när de åker skridskor... för man åkte inte skridskor på råcksta träsk...

ajvide själv står för manus och ska vi lyfta fram några av de minus den här filmen har så hittar vi de allra flesta i just historien. jag var inte någon superfantast av boken men jag saknar en del saker för att historien skall lyfta och bli mer fulländad. relationen mellan eli och mannen är nästan helt borta och den upplevdes som en stor del av den skrivna historien. fyllegänget från restauranten har också fått sina roller drastiskt minskade och föräldrarnas rollfigurer känns lite väl simpla och outvecklade. hela mobbinghistorien känns inte heller så otrevlig som den gjorde i boken. på det stora hela taget känns det som att historien fått koka lite väl länge i manusgrytan och blivit alltför reducerad.

trots detta tycker jag att alfredson tillsammans med ajvide fått till en intressant historia som är klart sevärd. om inte annat så för de riktigt bra skådespelarinsatserna. kåra hedebrandt och lina leandersson är briljerar som oscar och eli och per ragnar är grymt bra som "mannen". men det som trots vissa små svackor i historien och i karaktärerna gör att jag ändå tycker rätt mycket om filmen är att den återställer lite av det förtroende jag tappat för svensk film och att den ger mig lite förnyat hopp. för "låt den rätte komma in" är en otroligt snyggt komponerad historia som bjuder på en visuell upplevelse utöver det vanliga inom svensk film...

RIP - Heath!

en av de mest betydelsefulla skådespelarna (och tillika personerna) har lämnat oss i vad som spekuleras i vara en överdos. med flit eller inte? han hade tydligen inte mått så bra den senaste tiden. vad det beror på kan vi förmodligen bara spekulera i.

han blev känd för mig i rollen som ennis del mar i den fantastiska filmen brokeback mountain, som ju är en av mina absoluta favoriter. kanske känns heaths bortgång lite extra tung och onödig just för att jag växlar ihop honom med hans rollfigur ennis?

heath blev bara 28 år gammal.
det känns bara så, onödigt...

oscarsnomineringar

idag så fick vi alltså reda på vilka som blivit nominerade till årets oscarsgala. som vanligt var merparten av de nominerade filmerna sådant jag inte sett. så, för att ha någon aning om vad som kommer att hända den 24 februari så får man alltså ligga i för att hinna uppdatera sig.

hur som helst, utan att ha sett alltför många av de nominerade filmerna så kan vi konstatera att det är kul att johnny depp fått en nominering för sweeny todd. och att cate blanchett fått två, både huvudroll i elizabeth - the golden age och biroll i i'm not there. att marion cotillard fått en nominering för sin tolkning av edith piaf i la vie en rose är också kul. men det är klart att jag hoppas på cate. för hela listan med nomineringar kika in på oscars.com.

i övrigt kan vi konstatera att jag måste se michael clayton, juno, atonement, the savages och några till. och gärna så fort som möjligt... och så får vi, som sagt, se om det blir någon gala den 24 februari. jag håller i all fall alla tummar jag kan...

pre-oscar...

så... imorgon klockan 14.30 kommer (om jag räknat rätt) oscarsnomineringarna för den 80:e Oscarsgalan att presenteras live från hollywood. galan skall gå av stapeln söndagen den 24 februari OM manusförfattarstrejken har fått en lösning så att så att någon kan skriva ihop ett manus till den och vi slipper demonstrerande manusförfattare utanför galan som skrämmer slag på alla filmstjärnor och andra. hemska tanke. tänk om det inte blir någon gala. nog för att det känns som att filmåret 2007 var ett hyfsat påvert år utan större dundersuccéer (många av de filmer som blev nominerade i catenacci awards var aktuella i oscarsgalan året innan) men ett år utan oscarsgala känns ändå otänkbart. det vore ju helt enkelt för hemskt om den blev degraderad till en simpel presskonferens som ju blev fallet med lillebror golden globegalan. jag formligen ryser vid blotta tanken...

men nu skall vi inte gå händelserna i förväg. avtal har slutits med regissörerna i hollywood och förljaktligen är deras strejkhot avblåsta. representanter säger att avtalet är tillfredsställande och nydanande och nu skall manusförfattarna noggrant gå igenom och analysera innehållet i det för att sedan ställa förnyade krav. bara de gör det fort. vår gala är i gungning. frågan är om någon kanal köpt rättigheterna för galan i sverige...?

hur som helst så kommer i alla fall nomineringarna imorgon. det blir spännande. har förmodligen inte sett mer än ett minimalt antal nominerade filmer, det brukar nämligen vara så. men jag känner på mig att atonement kommer att ligga bra till... till dess...

barbaremake...

den gamla älsklingsfilmen barbarella skall spelas in på nytt. under 2008 skall en ny version med rose mcgowan i huvudrollen stå färdig. den gode rose har en stooooor rymddräkt att fylla efter den fantastiska jane... men vi får hoppas på att hon ror hem det...
tycker kylie hade varit rätt bra som en ny barbarella annars... hon har ju lite erfarenhet på barbarella-området redan...

mer sex and the city...

tänkte att vi skulle ta och kolla in en bild på en av de nya tillskotten i den kommande sex and the cityfilmen. det är ingen mindre än oscarvinnande jennifer hudsom som i filmen kommer att spela carrie bradshaws assistent. spännande...

same and the city

idag, onsdag var första inspelningsdagen för 'sex and the city' - the movie i new york och här är den första bilden; 'mr big' (chris noth) och 'carrie bradshaw' (sarah jessica parker) ser lika nykära ut som vanligt. det mesta ser ut som vanligt faktiskt, och carrie bradshaw har fortfarande en utomordentligt dålig smak när det gäller handväskor...
filmen beräknas ha premiär i usa i maj nästa år.

happy threesome...

dagens godaste nyheter från filmvärlden är att säkra källor (tidningen metro) skriver att inga mindre änoch

skall vara med i den amerikanska remaken av susanne biers grymt bra men otroligt jobbiga film 'bröder'. lyckans den tjej som spelar frun som smakar på både storebror och lillebror... vem skulle inte, ha ha ha... frågan är bara, vem ska spela vem...?

a little bit of jake...

ja, nu var det tillräckligt länge sen vi såg nåt av baby-jake, så det kändes som att det var dags nu. varsågoda...och vad sägs om lite bilder från hans kommande film rendition;och som avslutning så tar vi och kollar in trailern för den här filmen också... verkar rätt lovande...

tårdrypande...

vi kan inte nog bedyra vår kärlek till den fantastiska tidningen entertainment weekly (som dessvärre fortfarande inte har lyckats hitta på något bra prenumerationsalternativ för oss utanför amerika) och deras fabulösa hemsida. och alla listor de har sen...

senast i raden hittar vi top 25 över mest 'tårdrypande' filmer.

och japp, det gläder mig väldigt att *spoiler* vi hittar ingen mindre än brokeback mountain på en hedrande 6:e plats...

recension: harry potter and the order of the phoenix

film av: david yates

ministeriet och framför allt ministern cornelius fudge är övertygad om att dumbledore tillsammans med harry vill störta honom som ledare för den magiska världen, så de gör allt de kan för att misskreditera dem genom att ifrågasätta om harry ljuger när han hävdar att voldemort kommit tillbaka. man placerar dolores umbridge på skolan för att hålla dessa rebeller i schack. men harry och hans vänner bildar en hemlig klubb för att lära sig bekämpa svart magi. och samtidigt gör fenixorden allt de kan för att förhindra voldemort att lägga vantarna på en sak han åtrår mer än något annat. något som ska hjälpa honom att en gång för alla bekämpa den goda sidan...

engelsmannen david yates blev betrodd med uppdraget att regissera denna den femte filmen i serien om harry, ett ganska otacksamt arbete kan tyckas, med tanke på att boken, och historien är en av de svåraste i serien så långt. det som skiljer den så mycket från sina föregångare är att den saknar ett uttalat mål. den har inte något monster, eller någon förrymd mördare eller en turnering som ska vinnas. nej, motståndet är helt annorlunda och historien känns verkligen som en språngbräda in i vuxenlivet för harry. självklart stöter han och de andra på problem som måste lösas men det är ändå skillnad. på ett bra sätt tycker jag. för det hade i ärlighetens namn blivit lite tjatigt om historierna vi redan sett skulle upprepas än en gång.
och det är just det som gör att jag gillar fenixorden så mycket känner jag. att den skiljer sig från de övriga historierna. att den tar några kliv upp i vuxenvärlden. vi har fått lära känna harry och de andra i de tidigare filmerna. fått se dem växa upp och kämpa med problem som på sin höjd kan få dem utslängda från skolan. nu är läget annorlunda. nu är det helt plötsligt på riktigt och med livet som insats.
när jag har läst om vad andra tycker om filmen så är omdömena att det är rörigt, att det tappat sin charm och att det är lite medelmåttigt. men jag är beredd att hävda motsatsen, för jag tycker som sagt att yates och co klarat sin uppgift med bravur. filmen är otroligt snygg och välgjord och jag tycker man har fått med det väsentligaste i boken (något jag inte tycker man lyckades så himla bra med i 'den flammande bägaren', även om det är mycket som inte 'stämmer' och en hel del saker jag faktiskt saknar (st mungo's hospital? sirius skrikande mor? firenze?) men jag kan leva med det. sen är det lite svårt att föreställa sig hur det exakt vore att bara se filmen och inte ha läst böckerna, men jag föreställer mig att man får en hyfsat bra och fullständig berättelse serverad. och rörigt? vissa saker blir ju inte ens förklarade i boken, utan det är ju tänkt att det ska fortsätta i nästa bok/film...

skådespelarna är det heller inget fel på. vännerna har kanske inte utvecklats så mycket men harry får öka på sitt register ännu lite mer i den här filmen. inte för att det är något fel på de andra heller. vad gäller de nya karaktärerna kan sägas att imelda staunton är helt underbar som dolores umbridge. hon är precis så vidrig som man föreställt sig, fast inte riktigt lika... ful? luna lovegood var jag lite skeptisk till efter att ha sett henne i ett 'om-filmen'-program men hon klarar sig också mer än väl. tycker dock att det är lite för lite gary oldman som 'sirius black' och alldeles för lite av maggie smiths 'minerva mcgonagall' men man kan inte få allt... istället får vi en slutstrid som kan vara det bästa vi fått se i en potterfilm än så länge...
så. slutligen kan jag meddela att jag är mer än fullkomligt nöjd med den här filmen. den kan nog faktiskt aspirera på att bli 'den bästa potterfilmen än så länge' så i mitt tycke har yates gjort fenixorden fullständig rättvisa och jag ser fram emot hans nästa film i serien; 'harry potter and the half blood prince'

betyg: 8 magiska profetior av 10

dagens inköp

tompa kruses gamla klassiker (som på allvar kan vara en av hans absolut bästa filmer och som blev snuvad på en massa oscars av 'driving-miss-bloody-daisy', vilket tog mig låååång tid att komma över, men i alla fall...) född den fjärde juli, inköpt den tredje juli, ha ha ha...
var grymt förälskad i den när den kom men har inte sett den på massor av år, så det ska bli skoj att se den igen. oliver stone vann i alla fall en oscar för bästa regi i alla fall...
musiken var/är i alla fall otroligt bra fortfarande, så är det bara. (och om inte annat så var tompa fortfarande snygg då...)
happy viewing!!!

triss i skräck...

film av: jaume balagueró

amy har fått jobb på en barnsjukhus, som ska läggas ner. det fåtal barn som bor kvar ska förberedas för flytten, men snart står det klart att det är något speciellt med barnen. en mystisk närvaro av något, som barnen kallar en"robotflicka", håller barnen i ett hårt grepp och tänker inte ge upp förrän de stannar hos henne på sjukhuset. för evigt.

jag ska erkänna att jag var grymt tveksam till calista flockhart i rollen som sjuksköterskan amy, men jag måste erkänna att jag hade väldigt fel. hon gör en riktigt bra rollprestation i denna övernaturliga och stundom lite småläskiga film. klart sevärd, absolut.
(fragile heter 'från andra sidan' på svenska och har biopremiär 13 juli)
betyg: 7 benbrott av 10




film av: asif kapadia

joanna mills, en ung framgångsrik kvinna, har haft ett rent helvete privat. En frånvarande far, förföljd av en besatt fd pojkvän och en ensam tillvaro. Till råga på allt störs hon av otäcka visioner. Hon ser och känner mordet på en ung kvinna hon aldrig träffat och ser den hänsynslöse mördaren, en man som verkar vilja se henne som sitt nästa offer...

sarah michelle gellar är tillbaka i denna övernaturliga thriller där gränsen mellan dröm och verklighet suddas ut på ett mer än obehagligt sätt. detta är en mycket snygg film visuellt som kryper under skinnet på mig när jag tittar på den. obehagskänslan är ständigt närvarande och överraskningarna många. en mycket sevärd film för skräckälskaren.
(the return har premiär på dvd den 18 juli)
betyg: 8 spegelbilder av 10




film av: christopher smith

kate har somnat på en bänk i tunnelbanan i väntan på sista tåget. när hon vaknar till inser hon att hon är enasm. och inlåst. men ett tåg kommer till stationen och hon hoppar på. det är bara det att tåget stannar mitt i en mörk tunnel. kate börjar snart inse att hon inte är ensam nere i tunnlarna under london och en jakt på liv och död börjar...

alltså, det här är en första klassens b-film. verkligen. men den funkar ändå, för den är verkligen uppriktigt gjord och utan att vara fullkomligt överdriven. historien och manuset är kanske inte det bästa jag upplevt, men det gör inte så mycket för det kompenseras av det rätt häftiga fotot och den lätt klaustrofobiska känslan som infinner sig. man känner ju inte direkt att man vill bli sist i tunnelbanan någon gång, det kan jag lova. creep innehåller även en av de allra otäckaste scener jag någonsin upplevt (kan bero på att jag är otroligt lättskrämd) men ja, jag höll fanimej på att pissa på mig...
betyg: 6 tomma tunnlar av 10

elizabeth

det var säkert fem år sen jag såg elizabeth, en av de filmer jag håller som mina absoluta favoritfilmer alla kategorier. trots att jag inte kan säga vad exakt det är med den som tilltalar mig så vet jag bara att jag fullkomligt älskar den varje gång jag ser den. allt är bra i den. historien, musiken (som jag fortfarande lyssnar på en gång i veckan efter snart 10 år), fotot, miljöerna och cate blanchett. ja ända sen jag såg henne i elizabeth (tror faktiskt det var första gången) så har jag hon varit en av mina favoriter. (skall erkänna att både goeffrey rush och joseph fiennes också har legat bra till...) tror för övrigt att elizabeth utan större konkurrens är den film jag sett flest gånger och ja... någonstans på vägen vävdes den in och blev mer en personlig angelägenhet än en film. minns hur förbannad jag var när den förlorade alla oscars (utom en, för make-up) til