recension: erasure live på vega

att gå på en konsert med erasure är alltid skoj. eller det har varit det de tre gånger jag sett dem de senaste sex åren. ett lite lustigt sammanträffande är att alla de tre gångerna har konserten varit i vega, musikens hus i köpenhamn. tillfällighet eller? mest tråkigt att de inte masar sig upp till sverige. tror personligen att en spelning på trädgår'n skulle vara sjukt lyckad. men men...

på vega denna lördag den 29 september inleder de i alla fall spelningen med "sunday girl" från nya skivan. något både jag och a hade förutspått med motiveringen, det är verkligen en äkta startlåt, ett grymt intro och en klockren erasurelåt. det tycket tydligen de också. och lite där är standarden redan satt. för det är som vanligt med erasure; de är snälla och bjuder oss på en hitkavalkad istället för att vara sådär tråkigt "nej-nu-spelar-vi-bara-låtar-från-de-senaste-tre-skivorna" pretto! grymt bra tycker jag. och mycket riktigt så tänder publiken till under de största hittarna. inte så konstigt kanske.

andy känns i toppform denna kväll också. han behåller mer kläder på än han kanske brukar, men det gör inget. han använder sin fjoll-röst och skojar och håller på. och kör sina snygga danser. härligt. så sammanfattningsvis kan jag inte säga mycket mer än att denna konsert med erasure är som alltid ett lyckopiller av gigantiska mått. och för er som inte var där så kommer här några videos av sämre kvalitet som borde göra er gröna av avund... varsågoda!

recension: scissor sisters

live på globenannexet, stockholm

normalt sett när jag ska gå på en konsert med en av mina favoritgrupper så brukar jag längta i flera månader. konstigt nog så kändes det inte så märkvärdigt att vi skulle se scissor sisters, trots att de med sina två briljanta album lyckats knipa en plats som ett av mina favoritband...

men så infinner de sig på scen, förvisso genom en entré som är långt under deras värdighet, men de brakar igång, och det suger liksom till litei magen och jag känner att det här kommer att bli bra...
och trots att lokalen är extremt tråkig och ljudet under all kritik (ana matronic hörs inte alls och jake shears försvinner emellanåt) så bjuder systrarna sax oss på en smaskig samling hits toppad med anas bitvis hysteriskt roiga mllansnack. det som dessvärre inte är riktigt lika kul är publiken, som känns stel och tråkig. ana matronic står ändå och försöker övertyga oss om att vi är den bästa publik de någonsin haft, men det känns föga troligt. men visst. under några nummer sjuder publiken till och globenannexet förvandlas till en frenesi av hoppande, skrålande och entusiastiska discodansa... eh... hoppare... discohoppare! då älskar jag scissor sisters mer än någonsin tidigare. sedan kan jag tycka att vissa av låtarna de väljer att köra kan kännas lite märkliga. de kör två extraspår från englandsskivorna. låtar merparten av publiken förmodligen inte hört. i mitt tycke hade de kunnat valt lite annorlunda. och sen har de ju en hel del häftiga discorökare på sitt demoalbum, men de fick vi inte höra. inte heller någon av de fantastiska balladerna de gör på skivorna, förutom 'land of a thousand words' då...

och vad gäller showen då? visst, jag har blivit lite bortskämd de senaste åren med tre kyliekonserter, några depechekonserter och en enastående show av mylene i paris så det känns lite... naket och torftigt när man går på en spelning och det bara är projektioner under en, max två låtar. men jag kan ha överseende med det för scissor sisters bjuder på disco, spex, grym musik och ger mig ett stort leende på läpparna. kvällens höjdpunkter? 'lights' och när ana matronic sjunger 'kiss you off'. japp, då fick jag rysningar i kroppen.

betyg: 7 snaskiga discolåtar av 10

såhär tyckte några andra om konserten;
svd expressen oswald

scissor sisters

grymt bra konsert. ;-)